Minnet av vatten - Emmi Itäranta

Minnet av vatten utspelar sig i en framtid där vatten är en bristvara. Men för Noria har vattnet aldrig varit något som saknats för långt uppe i bergen finns nämligen en hemlighet som hennes far, temästaren, bevarat. Nu när Noria ska gå i hans fotspår delar han med sig av den: uppe i bergen finns en källa, den källa som håller hela byn med vatten - men det måste hushållas med och vattnet får aldrig vara för högt eller för långt och det ansvaret ligger på temästaren.Men det blir svårare och svårare att hålla källan hemlig och snart står Noria ensam kvar med hemligheten och kampen att bevara den. 

Minnet av vatten innehåller den perfekta blandningen av fantasy och dystopi. Vattenbristen är en högst aktuell fråga, och tanken på en värld där vatten är en bristvara är skrämmande. Itäranta lyckas berätta den här dystopiska skildringen skickligt genom temästaryrket och de gamla traditionerna som blir det fantastik-inslag som gör att boken lyfter det där extra. Oerhört skicklig bok som trots alla dessa inslag, och att den utspelar sig i en nordisk framtid känns oerhört modern i sina karaktärer och tilltal. 

Rimligt lyckade ögonblick - Åsa Asptjärn

I tredje boken om Emanuel börjar han gymnasiet, och lägger mycket tankar på att skapa den personen av sig själv som han vill vara. En ny skola och nya klasskamrater ser han som en fantastisk möjlighet att börja om med sig själv. Så han kränger på sig en tight skjorta som hans syster köpt second hand, går till skolan och fastnar (såklart) med håret i en anslagstavla mitt i klassrummet... Det är början på Emanuels tid i gymnasiet där han brottas med den han var på högstadiet och tankarna på vem han egentligen vill vara. 

Asptjärn har hittat en väldigt härlig och igenkänningsbar karaktär som har en skön blandning av allvar och humor, och jag älskar Emanuel Kent. Allvaret är där men dolt under snabba comebacks och kantat av lite allmän vadtyckerfolk-ångest. Jag tycker inte heller att karaktären Emanuel utarmats, istället lyckas Asptjärn med sina tydliga terminsindelningar vinkla karaktären åt olika håll beroende på vart han är och fokuserar på i livet. Jag hoppas innerligt på mer Emanuel Kent, och kanske framför allt för att böckerna speglar en jordnära ung kille som inte tillhör stereotypen. Brukar alltid se till att skicka med ett ex av de här böckerna när högstadieklasser begär boklådor till klassrummen!

Tisteltankar - Anette Eggert

Tisteltankar handlar om Linn som ser sin mormor få en hjärtinfarkt och dö. Hon hade precis kommit på besök och skulle laga sin köttfärssås och bjuda på bröd med vallmofrön. Men så föll hon ihop. Främst handlar det om hur Linn efteråt inte riktigt är sig själv. Alla dessa tisteltankar som sticks och skaver. Hon vill trösta mamma som sörjer när ingen tror att hon ser och hon vill umgås med skolkamraten Tim, aka Badbollen, utan att skämmas. Men det är svårt när hon är så ledsen och inte kan hantera sina känslor. Och det är svårt när hennes kompisar blir några andra. Eller är det Linn själv som förändras? Och om hon slutar vara kompis med sina kompisar, som hon inte riktigt gillar - vem är hon då? Blir hon ensam?  

Eggert har skrivit en väldigt fin bok om att förändras. Den där dagen i början av sommaren när mormodern dör förändrar något i Linn. Hon är halvt om halvt medveten, istället bär hon på en undertryckt ilska som gör att hon blir både arg och irriterad fastän hon vill vara snäll. Hon vill också prata om allt, men vågar inte riktigt för att situationen hemma inte lämnar plats åt det. Så hon tyr sig till den enda som vet vad som hände: Tim. Som var där. Som ringde efter en ambulans. Och i detta blir hon kär och måste hantera de känslorna, men också att det blir en extra avstamp i att hon är annorlunda än sina vänner.

Det är lättläst, trovärdigt och Eggerts sätt att lyfta in Tisteltankarna, som hon kallar dem, är fantastiskt och ger ett särskilt djup till karaktären. Härligt är också att personer finns i periferin men aldrig tar över Linn som ändå är en ganska lättsam karaktär och lätt att överskugga. Och beskrivningen av högstadiet, igenkänningen och fasan! Riktigt bra!