Den första kvinnan - Linda Spåman

Linda Spåmans sätt att teckna är det som lockar mig. Det är något i det svävande, som ett solsystem där individen är i centrum och allt annat kretsar runt. Spåmans starka sida är just de där centrerade bilderna där det liksom flyter som i tyngdlöshet. I Den första kvinnan lyfter Spåman in ett annat berättarsätt än tidigare, där det blir någon slags metafor mellan de tre historier som tecknas fram. Det är den om gynekologbesöket, den om den inte så charmige kärleksrelationen och den om den första kvinnan. Allt som i en berättelse om kvinnans roll.

Jag tycker Spåman är skarpare än någonsin i sin analys i Den första kvinnan även om sammanvävningen inte är klockren alla gånger.