Rösten - Birgitta Stenberg

(null)

I Stenbergs novell följer vi det möte som sker mellan en ung arbetslös kvinna och en äldre proffessor. Han, som haft en föreläsning och fascinerat berättat om den vårdande kvinnan och hon, en akademiker som är en stark förespråkare för kvinnokampen. I deras möte tar han all plats och hon är följsam för hans röst får henne att känna något. Så när han berättar om vem hon är, så säger hon inte emot. När hon i slutändan med lögner lämnar hans lägenhet är det svårt att veta vem som utnyttjade vem.

Det är ett fantastiskt axplock ur en kvinnas liv, där hon aldrig blir ett offer trots att det kan se så ut. Det blir nästan skrattretande när han manar på sin manlighet. Men hela tiden äger hon situationen. 

Natt bland hästar - Djuna Barnes

 
Jag blir tagen direkt av Barnes noveller. Den inledande titelnovellen visar en speciell stil och en intressant historia om jaget. För där finns sensmoralen att om du förändras för mycket, så kommer de där du hör hemma inte känna igen dig vilket symboliseras av novelljagets hästar som blir rädda för honom. 
 
En intressant grej som jag faller för är att många, nästintill alla, historier berör en person som reser. Eller har rest. Konkret är det personer som lämnat något bakom sig och ser den här vardagen som ny. Ofta har de såklart rest till frankrike och det finns en slags fransk dekadens i hennes historier. Och många franska uttryck! Funderade på att högläsa en på jobbet, men insåg att jag är alldeles för dålig på franska för att kunna uttala det förståeligt. Intressant är att hon själv hade den resandes syns på frankrike med sin amerikanska bakgrund. Vad säger den resandes blick om frankrike? Det är det jag tar med mig. I övrigt behagligt korta noveller, för denna lilla volym på 96 sidor innehåller bra mycket fler noveller än du kan ana! 
 

Läsexemplar från Modernista!

Du är nog speciell men närmare än såhär kommer vi inte - Emma Asp


Novellerna i Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte snuddar alla vid det absurda. Det groteska. Det är ofta sociala interaktioner i plötsliga möten som sker av konstiga anledningar eller där personerna är på gränsen mellan att vara komiska eller sinnessjuka. Det är så galet. Som när Strindberg dyker upp i ett par trosor exempelvis. Asp snuddar i gränslandet mellan humor och galenskap och istället blir det så absurt att det inte känns trovärdigt. Ändå finns trovärdigheten där i det avslappnade språket som aldrig ifrågasätter eller problematiserar utan helt och hållet dokumenterar en historia. 

Asp har ett historieskapande och en berättarstil som inte behöver utvecklas. Hennes berättarstil är återhållsam och hon säger mycket med bara ett par rader. Novellerna är i regel bara ett par sidor långa och kan skildra korta avsnitt i en individs liv eller ett skeende över längre tid. Men alltid med fokus på det väsentliga vilket gör novellerna sådär kompakta som noveller ska vara. Unikt för Asp är förmågan att lämna känslor utanför. De existerar visserligen, men närmaste reaktionen på känslorna är likgiltighet hos hennes karaktärer. En stil som jag verkligen gillar! 


Läsexemplar från Norstedts!