Djuret - Sandra Beijer

 
Eftersom jag gång på gång lovordat Sandra Beijer och ser fram emot hennes framtida författarskap så himla mycket var jag ju tvungen att gå tillbaka till början - alltså hennes första novell Djuret. Djuret handlar om en ung tjej som går igenom ett heartbreak. Den hon försöker glömma är en ung man med trista rutiner han följer varje dag och med en absurd rädsla för djur. Alltså åker hon till den afrikanska savannen och njuter av att ha det djuriska runt hörnet, och rädslan. När hon sen kommer tillbaka inser hon att resväskan hon fick med sig inte var hennes, och att det i den finns ett ganska gulligt djur - och en plan föds.

Den här novellen är den text som är närmast lik det textspråk Beijer använder i sin blogg niotillfem, vilket inte är en nackdel men som gör att det är svårt att dra skillnad mellan Beijer själv och huvudpersonen som är inbakad i Beijerska drag. Det som också saknas här är det där djupet som drar en med i känslorna. Jag känner mig inte hjärtekrossad, utan jag läser om någon som är. Men jag vill känna det! Men redan här har Beijer en röst som fått följa med och som utvecklats under hennes senare romaner och noveller.

Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

Jag samlar mina lästa böcker på hög för att skriva om dem pö om pö (som man säger där jag kommer ifrån), och ibland tar det väldigt lång tid innan jag känner mig redo att samla ihop lite ord om böckerna. En sådan är som ni säkert förstår Americanah som blev utläst i november förra året - alltså minst sju månader sedan! 
 
Americanah är en liten tegelsten. Jag har pocketboken som är sådär härligt lätt, luftig och kompakt som tjocka pocketböcker blir. Texten är något mindre än normalt för pocketformatet och sidorna är strax under 600 till antalet. Så det är en gedigen bok! Och dessa nästan 600 sidor handlar om två personer: Ifemelu och Obinze som växer upp nära varandra under tonåren. De ska spendera livet tillsammans, sådär som ungdomskärlek lätt utbrister. Men det som sker är att de splittras av att Obinze hamnar i storbrittannien - men ganska snabbt kommer tillbaks till Nigeria, och att Ifemelu hamnar i USA där hon studerar och börjar engagera sig i debatten om rasism. Hon blir en framstående person i debatten som inte är rädd att säga ifrån, något som märks i hennes person. Men något inom Ifemelu skaver, för där sitter hon i USA och har nästan glömt bort hemlandet trots att hon saknar det innerligt - så hon far dit. Där blir inte bara mötet med Obinze en stor kontrast med hans liv och framför allt person, utan mötet med den kultur hon är uppväxt med blir en krock. Den är hemtam, men ändå saknas något. Det som hon kämpat för i USA ses inte på med samma gunst i Nigeria. 

Det Chimamanda verkligen får fram i den här boken är rasism-frågan. Den navelskådas och förenklas på flera sätt, för kunskapen får växa i takt med boken - vilket också gör bokens storlek rimlig. I många fall vill jag placera Americanah som obligatorisk läsning då den pratar mycket om den Afrikanska kulturen i relation till den västerländska, men också hur den afrikanska kulturen i sig är så ifrågasatt att den inte ens får ta plats i ett land som Nigeria. Men boken slutar ju inte där, den har också en kärlekshistoria som handlar om att växa upp, och den har Ifemelu som huvudperson som får växa upp med sig själv och att förhålla sig till sig själv som inte bara kvinna utan svart kvinna. 

Har du lite extra lästid i solstolen i sommar är det Americanah jag vill rekommendera som har både det skönlitterära berättandet men med det samhällskritiska invävt! 

Levande läppar rekommenderas - Johanna Nilsson

Nu säger jag det bara rakt ut: Levande läppar rekommenderas var lite av en besvikelse. Jag var nämligen tvungen att läsa om den för att se om jag missade något, men jag kunde inte hitta det. Huvudkaraktären är osympatisk, vilket såklart inte alltid är en nackdel men det kommer inte fram till sin rätt, och jag får liksom inte grepp om historien. Det som dock är bra är sättet som händelserna sker i slutet - locket på som en tryckt stämning som hänger kvar år senare. Men som helhet är jag alltså besviken. De andra novellerna i fyran var sådana fullträffar och har ändå något slags sammanhang med varandra så kanske bygger det på, vad vet jag. 


Har du läst? Är det bara jag som inte hittar det?