Skäl - Emma Holm

Iris och Vera är gamla barndomskompisar som möts på en fest. De hade tappat kontakten, men där på festen föds en plan och nu möter vi dem när de lånar en bil och åker genom Sverige fast beslutna att utkräva hämnd. Parallellt får vi också historien om deras vänskap. Om dockhuset som hängde med år efter år. Om vänskapen med Joakim och somrarna hos hans släkting. Om hur de växte upp och ifrån varandra. Om det som hände sista sommaren och som de nu är på väg i bilen för att återgälda. 

Det här är en riktigt bra debut som jag tycker väldigt mycket om, såpass att jag läste om vissa sektioner av boken. Det är en under ytan-skildring om att växa upp. Holms språk är väldigt rakt på sak, men handlingen berättar aldrig med ord vad som hände sista sommaren eller vad som ska ske. Istället får vi det ytliga pratet som världen ser, som Vera känner av när Iris drar sig bort men vi får aldrig en djupare reflektion än den som Vera kan bidra med som barn även om några vuxenkommentarer tillkommer i separata tankegångar kring barndomen. Jag gillar också hur de träffar varandra som äldre och Vera ser Iris på helt nytt sätt. De är inte de gamla bästisarna de var utan hittar sin relation på ett annat sätt. Vi förstår också tidigt att det här är det sista de någonsin gör tillsammans. De behöver det här för att avsluta sin vänskap och gå vidare.
 
Jag drar tankarna till Stenroths Indianlekar men också Johanssons Lollo med tematiken kring vuxenskapandet i barndomen och relationerna som man har och som man utvecklas i relation till. Inser också tydligt att jag har en tendens att dras till sån här litteratur med komplicerade barndomsrelationer. 

Öknens alla blommor - Per Olov Enquist

I Novellix senaste fyra med västerbotten-tema så var Enquist novell den enda som jag inte förstod. Den handlar om en man som tar sina barn från motellet där hela familjen bor och lämnar sin fru. Han reser rakt ut i USAs tomhet och försöker överleva på de få slantar de har kvar. Det sker en process i honom som jag inte kommer åt dock. Jag kommer inte riktigt in i symboliken eller tankarna vilket gör att novellens helhet faller bort. Men dett finns något trivsamt i Enquist berättandestil som gör att jag faller in i läslunket, och det är också det som jag tar med mig från läsandet av Öknens alla blommor. 

Lisbet och Sambakungen - Karinsdotter & Gustavsson

Sambakungen är Lisbets mormor. Hon är en föredetta spion som slutade sitt spionarbete för att ta hand om Lisbet, eftersom Lisbets föräldrar inte alls vill vara föräldrar utan hellre resa runt jorden. Sambakungen är dock allt annat än en konventionell mormor, för hon äter bara gelehallon och lingonsylt, sover på balkongen och har nya idéer varje dag. Och hon försöker undanhålla för Lisbet att hon ska börja skolan i höst, men en grannflicka skvallrar om att de ska bli klasskamrater så snart står det klart för Lisbet och Sambakungen att det här är deras sista sommar. Sista sommaren som de inte behöver följa regler som vanliga människor. 

Lisbet och Sambakungen är nästan som en surrealistisk saga, där sant och falskt inte riktigt har normativa gränser. Som vuxen blir jag dock orolig mot slutet då Lisbet försöker bli vän med en person som hon ska gå i samma klass som, pga bakgrund, men istället lyfter författaren fram Hanin som det barn hon är: naivt och öppen för alla möjligheter.

Sambakungen funkar bra som högläsningsbok, men kan nog var lite klurig för de allra minsta att förstå då ord och meningar kan vara både krångliga och svåra att förstå. Så jag skulle vilja påpeka att boken kanske inte är lämplig för de allra minsta, men däremot upp mot 7-8 år. Den må vara charmig men tar i sin förklädda lustighetsfaktor upp ganska allvarliga ämnen som frånvarande föräldrar och brist på auktoritet, och även ensamhet på en helt ny nivå. Ibland upplevde jag de tecknade bilderna som röriga då de har så himla mycket detaljer, men samtidigt kan det vara en trevlig upplevelse att diskutera ihop med barnen - som gelehallonen som är i madrassen.