En alldeles särskild kärlek - Johanna Adorján

I Adorjáns senaste roman knyter vi an till hennes egen person och följer Adorjáns uppgörelse, eller kanske snarare nyfikenhet kring sina farföräldrar. De hade varit gifta i femtio år, de hade överlevt ett världskrig och utrotningen av både familj och vänner. Men plötsligt en söndag går de och lägger sig och vaknar aldrig igen. De hade tagit det gemensamma beslutet att avsluta sina liv. 

Adorjans historia går tillbaka och berättar om hur de möttes och om stora avgörande skeenden i deras liv. Om hennes relation till dem. Om det som andra kunde berätta om hur de var som personer. Men fokus ligger på de små korn av historia hon fått kring just den dagen de avslutade sina liv, och de små ledtrådar som kunde ha avslöjat dem tidigare. Kring det bygger hon en fiktiv historia kring hur deras sista dag i livet var.

Under min läsning funderar jag mest på hur det måste kännas att skriva om sina farföräldrar och tänka sig in i deras liv, deras situation. Hur känslosamt det måste vara att fiktivisera deras sista dag i livet med hasande tofflor och frågor om "glöm inte" men som kommer att vara helt onödiga när morgondagen kommer. Men det är också de detaljerna som gör att de kommer till liv och som gör historien både mer sorglig men också mer praktisk. Intressant är att jag skrev såhär när jag bloggade om hennes novellsamling Mina 500 bästa vänner (här kan ni läsa), för den känslan är ganska träffsäker för hennes sätt att skriva och gestalta den här romanen:

"Det är ganska platta noveller händelsemässigt, och det som är intressant är hennes skildring av människorna. Deras rörelser, deras sätt att tala, vara och hennes interaktion med dem."
 
Adorjáns novellsamling var fantastiskt, och även om jag inte tycker att En alldeles särskild kärlek håller samma klass då det är något med sammansättningen så finns ändå Adorjáns berättandeton där och den gillar jag skarpt. 

Kvarnstenen - Margaret Drabble

Jag fick hem en senare bok som läsexemplar från modernista och fick skamlöst besöka min hylla med olästa romaner och inse faktum: de två tidigare romanerna jag haft liggande av Drabble behövde dammas av. Så jag tog helt enkelt upp Kvarnstenen som såldes in medord som "feministisk klassiker" - väl passande för min smak. Jag måste dock erkänna att jag inte läst de andra två ännu, men de har absolut hoppat högre på listan. 

Kvarnstenen handlar om en ung student, Rosamund, som blir gravid. Men hennes män har varit flera, och hon gör det självständiga valet att säga till alla män att barnet inte är deras. Istället uppfostrar hon barnet på egen hand. Egentligen är handlingen i Drabbles roman knapphändig, men det är något annat den säger så mycket tydligare. Om normbrytet som Rosamund gör genom att ta ansvar för sig själv genom att inte gifta sig med en av männen och bli försörjd. 
 
Intressantast för mig är dock att jag läste Kvarnstenen under samma period som jag såg the midvifes på netflix. Jag var nedgrottad i barnafödandet och kvinnans situation i 50- och 60-talet. Det gav verkligen en ytterligare dimension för Drabbles berättande. 

Vår förvridne hjälte - Yi Munyol

Ibland passerar böcker i ens hände roch man tänker "varför inte". Ibland visar sig dessa böcker också vara riktiga pangverk. Så var det med den här. I vår förvridne hjälte är det en ung pojke, Han, som flyttar och därför också byter skola. I den nya skolan finns en ordningsman, Om, som är väldigt olik den Han är van vid på sin tidigare skola och i ren protest börjar Han motsätta sig Om. Det blir en kamp om klassrummet, som inte bara handlar om relationen mellan Om och Han. Den handlar om den osynliga järnhand som ett ledarskap kan ha, och i detta fall på en hel klass och hur makt kan vara så invant hos de som är under den och så vänlig sett utifrån men som i grund och botten inte alls är rimlig för någon. Munyols skildrande är oerhört skickligt, och karaktärerna får sådan komplexitet att jag grubblade över boken länge och väl. Framför allt är det Han som hänger kvar hos mig för hans sätt att alltid vela utmana och vara emot strömmen, något som jag för mitt inre inte riktigt kan förstå huruvida det är en bra egenskap eller inte. 

Vår förvridne hjälte är en liten tunn roman som innehåller en stor historia som är väl läsvärd!