Red clocks - Leni Zumas

I The Red clocks är frågan om kvinnans fertilitet i fokus. Inte bara abort, en ständigt het politisk fråga, utan också frågan om IVF och föräldraskap.

Vi följer flera olika kvinnor i Zumas bok. En lärare som desperat önskar barn men lever ensam, en av hennes elever som är adopterad och oplanerat gravid, en naturläkare som lever utanför samhället och hjälper människor med det som samhället inte erbjuder och slutligen modern som är fast i sin relation på grund av barnen. Men vi får också följa en kvinnlig polarforskare genom den biografi som läraren skriver, ett avsnitt som jag dock tyckte stal fokus från det andra i boken utan att tillföra något. 

Alla historier hör samman på sitt sätt, med ifrågasättandet av dem självs för att de är kvinnor. Kvinnorna är nämligen sammanvävda av deras födda och ofödda barn, om deras längtan efter barn och deras oönskan av barn. I Red Clocks blir det så tydligt att frågan om
barn är svår, och något som alla uppfattar olika. Utan att ta moralisk ställning lyckas Zumas lyfta fram kvinnornas tankar och känslor kring sina kroppar och barnen de fått, väntar och inte vill ha. 


Flickvänsmaterial - Yrsa Walldén

(null)

Med Flickvänsmaterial tycker jag att Walldén sätter en ton i sitt skrivande som jag älskar. Vi anade den i Allt jag inte sa, men här alltså. Så bra! Den osäkra Roxy som har en skön dynamik mellan sin osäkerhet och sitt säkra sätt att vara sig själv är en fantastisk karaktär som var njutningsfull och igenkännande att följa. 

Det är bara bästisarna Roxy och Eva hela sommaren. Och just den här sommaren har de ett mål: Roxy ska dejta och hångla så mycket hon bara kan, för hon ska minsann bli kär. Som en sista quest innan hon är vuxen på riktigt nu efter studenten. För kär, det måste man ha varit. Så Eva fixar ett tinderkonto och är Roxys manager i dejtingvärlden. Du ska träffa honom 15.00, klä dig så, säg så och så sitter Eva i närheten och spanar så att allt går rätt. Ganska sorgligt samtidigt som det är en ungdomlig humor i det. Men så åker Eva bort på semester, och Roxy möter flickan i grannhuset. Mia. Och hon inser vad kärlek är. Det blir sen en rafflande kärlekshistoria där osäkerheten har sitt fäste och där Roxy måste komma till insikt med att hennes självbild är annorlunda än hon trott. Hon gillar tjejer. Men egentligen är det inte det som är problemet. Hur säger man till sin bff och kärleksmanager att man hittat kärleken alldeles själv? 

Det är också intressant att Roxy verkar så självsäker, men att vi snart upptäcker hennes osäkerhet. Det yttre speglar inte alltid det intre, vilket jag tycker är en bra symbolik att ha med i ungdomslitteratur. 

The water cure - Sophie Mackintosh

(null)

The water cure är en kryptisk bok som inte berättar så mycket om sin samtid, vilket gör hela händelseförloppet suspekt, och som inte heller ger några direkta svar trots att du förväntar dig att historien ska berätta dem. Kanske borde jag bli irriterad över att boken inte ger några svar. Det blir jag dock inte. Istället är det just det som gör att boken legat kvar länge i mig och fått historien att växa inom mig som läsare på ett oanat sätt!

I ett ganska diffust sammanhang möter vi vad vi förstår är en familj på en ö. Det är tre flickor, en moder och en fader som nyligen försvunnit ut till havs. Berättandet är de två äldsta flickornas, och riktar sig i nutid till den trygga fadern som inte längre finns bland dem. Det blir också tillbakablickar från hur det var förut när fadern var där. Det blir historier om hur livet ter sig, och mest fascinerande för oss som läsare är att få ta del av de ritualer de har. Ritualer som är en del av en träningsprocess där flickorna lär sig att visa styrka genom att inte gråta eller visa känslor. 

Och stundvis också små tillbakablickar på vem modern var, för snart förstår vi att idén med ön och dessa prövningar som flickorna får utstå inte är faderns, som är den som utför, utan faktiskt moderns. Och att allt handlar om ett försök att skydda flickorna från utsidan. Men hur ska det gå när det plötsligt en dag ligger tre män strandade på deras strand?

Kanske borde jag bli irriterad över att boken inte ger några svar. Det blir jag dock inte. Istället är det just det som gör att boken legat kvar länge i mig och fått historien att växa inom mig som läsare på ett oanat sätt!