Kata Dalström - Gunnela Björk

 
Kata Dalström var en borgarflicka som gifte sig, födde barn och därefter började kämpa i arbetarrörelsen. Kontroversiellt, såklart, med sin bakgrund. Men enligt Kata var det kapitalismen som var roten till det onda och hon ägnade sig därför åt klasskampen. Hon blev en av socialsmens frontfigurer och var en stor talesperson, agitator, för partiet och folket. Hon var också med och introducerade kommunismens tankesätt i den svenska kontexten.

Björks biografi om Kata fokuserar på Katas person och den förändring hon genomgick. Men alltid i relation till politiken. Det blir tydligt att Kata och hennes politiska arbete var så sammanvävt att Katas person präglades så mycket av det att det inte går att prata om det ena utan att nämna det andra. Kata framställs kanske som en osympatisk person av Björk stundvis, men jag har funderat på om det inte är för att Björk utelämnar känslor som en motivator och också bortser från att involvera hennes familj i många avseenden. Istället får Kata vara den hon är: en politisk figur som drömmer om ett samhälle där arbetarklassen får ta plats. Jag tycker verkligen att Björks berättande fyller sin rätt i berättandet av just Katas historia då den är oerhört politisk. Boken är inte bara intressant för att få läsa och lära känna Kata, utan för den politiska historia som jag nästan tycker att den stundvis berättar ännu bättre.  


Läsexemplar från Historisk Media.

Denna dagen, ett liv - Jens Andersen

 
I sommarsolen satt jag på min veranda och läste biografin över Astrid Lindgren. Andersen tecknar fram den seriösa Astrid. För trots att vi känner Astrid som skaparen av flertalet fantastiska barnvärldar så var det något annat som stod Astrid än närmare hjärtat: nämligen barndomen. Hennes kamp för barn drev henne hårt, och Andersen lyfter fram kornen som hennes egen son som hon tvangs försumma för att kunna försörja sig. Något som inte alls var ovanligt på den tiden för ogifta mödrar. Hon började tidigt med journalistiken, men övergav den snabbt för att skriva sina barnberättelser. Och många blev dem. Andersen tecknar också fram delar av den samtid som Astrid verkade i med världskrig, barnfattigdom och politiska frågor som fick Astrids hjärta att brinna. 

Men helt översvallande lämnar inte Andersens bok mig, för där finns en gnutta av mig som blev förstummad av det faktum att Astrid agerade som sin egen förläggare. Är det inte lite jävigt? Oavsett. Intressant att läsa om hela förlagsvärlden som Astrid var innästlad i och där hennes väg in var allt annat än rak. Vad var det som var så kontroversiellt med Astrid? Ja, läs får du se. 

Ett jävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström - Fatima Bremmer


Ester Blenda Nordström är en fascinerande person som tog sig in i de svenska folkhemmen genom sitt reportage från att vara piga på en gård. Det var inte bara hennes sätt att ta sig in, undercover, utan också hennes sätt att berätta som folket uppskattade. Hon gick emot rådande normer och skrev med medryckande, mer personligt än andra och satte en ny röst i fokus i nyhetsmedia. Men bakom Ester låg så mycket mer. Hon var väldigt sorgsen. Men vart kommer sorgen ifrån? Hennes talang var enastående, hennes skrivande var medryckande både i artiklar och böcker. Bremmer lyckas framgångsrikt med att så dessa frön löpande genom hela texten, och snart lär vi känna Ester som en person med stora drömmar och driv. Men skav fanns det, för männens frierier tackade hon löpande nej till och den enda man hon levde med suddar hon bort ur sin historia så fort deras relation tar slut. Det finns också hintar om en kärleksrelation med "bästa vännen", något som suddats bort ur historien men som det finns smulor kvar av. Sen att Ester också var en person opassande för dåtidens kvinnoroll, också det ett skav. 
 
Bremmers berättarspråk är riktigt medryckande. Jag gillar hur hon får det att gå framåt i berättandet genom att hinta här och där om saker som sker senare, relevant för där hon är i berättandet förstås. Inledningsvis exempelvis, så öppnar Bremmerupp med att berätta om Esters tid som piga och vad det ledde till. Vi lär känna hennes storhet på en gång, och därefter får vi lära oss om tiden dit och tiden efter. Bremmer är också beundransvärt bra på att teckna den omvärld som Ester lever i. Där finns pigans situation, där finns hattnålsförbudet och framför allt kvinnans och den kvinnliga journalistens roll. Det är inte Esters historia, men det är den samtid som Ester lever i och som är högst relevant för att förstå Ester som person och val som görs. 
 
Bremmer har verkligen lyckats få fram Esters person, och jag höll tummarna under Augustgalan att just den här boken skulle vinna fack-kategorin även om jag inte läst de andra titlarna bara för att det är ovanligt att en biografi är såhär skickligt sammansatt.