Välkommen tillbaka till bokstaden!

Läslusten har egentligen inte varit större, men ändå ekar det tomt här! Jag har funderat mycket på vad som hände, för det tog mig flera månader. Ja, faktiskt först när min sambo frågade i höstas hur det går. Förstå då slog det mig att jag tappat bort er ur det så kallade livspusslet. När jag tänker tillbaks är det mest tomma förklaringar då sanningen är att jag antagligen inte haft plats för er i livet. Men här kommer en förklarande teori; För i april slog jag mig rejält när en jakttrofé (ni vet, med horn och grejer) föll från väggen och landade med dunder och brak under mitt öga. Efter snabb lappning och lagning på akuten så tog det sen över en månad för allt att läka ihop tillräckligt för att jag skulle kunna läsa. Kisande och andra ansträngningar på nerverna runt ögat gjorde mig supertrött och synen suddig. Datorer var uteslutet, likaså mobilen. Det var något med ljuset. Jag gick mest runt med solglasögon och skrotade i min våriga trädgård. Så där någonstans tappade jag bort er. Förlåt. Men jag tappade även bort instagram. Har inte bett om ett endaste recensionsexemplar heller. Jag bara läser och läser så det står härliga till. Kanske behövde jag få hålla min läsning för mig själv? 

Men jag har fortsatt att uppdatera läsloggen, även om jag varit urusel på att notera vilka böcker jag läst. Säkerligen saknas över ett dussin, men de var nog inte tillräckligt minnesvärda ändå. Jag har också öppnat upp en läslogg för 2020.  

Och slutligen: Hej! Välkommen tillbaka till bokstaden 2.0! Med lite lägre tempo än tidigare, men förhoppningsvis gillar ni det ändå. För jag tror verkligen inte på bloggens död. Jag tror istället att ni vill ha mer JAG i det jag läser, och mer längd i reflektioner. Avslutade tankar. Eller vad säger ni?