Normal people - Sally Rooney

 
Sally Roones är enastående på dialog. Jag sa det efter Conversations with friends, och jag kommer att fortsätta säga det. För Normal people är så avskalad i sin utformning, och Rooney låter berättandet centreras till hur huvudpersonerna talar till varandra. Främst via dialoger, men också kroppsrörelser som händer runt en kopp, blickar bort och stela rörelser. Det är magnifikt!

Men kort till historien. Det är en bok om kärlek som börjar med att Marianne och Connell går i samma High School. De tillhör olika sociala grupper, men inleder en relation där de möts hos varann och har, vad de tror är, platoniskt sex i smyg. Men känslor är inblandade, och Marianne blir förkrossad när Connell intefrågar henne till skoldansen. Där avslutas deras relation abrupt. Den var djupare än de båda hade anat, och nu möter vi för första gången ett scenario vi kommer att stöta på flera gånger om när de glider ifrån varandra. Urk, vad depp jag blir bara jag tänker på det. Tidsperspektivet är nämligen uppbyggt så att du möter de båda korta sektioner då och då, som stickprov ur deras liv, där de möter varandra igen. Deras relation är i fokus, och den är fylld av dåliga beslut. Men de hittar oftast tillbaka till varandra. 

Kommentera här: