Inlandet - Elin Willows


Inlandet är både långsam, händelselös och platt i sitt berättande. Men det är just det som gör att den får det där djupet som gör att jag älskar den. Jag skulle närmast jämföra den med Karin Smirnoffs Jag for ner till Bror, som jag inte hade läst när jag läste Inlandet för övrigt. Men de innehåller båda den oförklarliga viljan att stanna. Det passiva valet som gör att det bara blir så.

Boken handlar om en ung kvinna som lämnar Stockholm för att flytta med sin pojkvän till hans hemort. Hemorten är ett litet samhälle i norra Norrlands inland. Deras relation tar dock slut redan innan de kommit dit, men hon är redan på väg. Har avslutat allt i storstan, och fullföljer det hon utlovat. Så hon bygger upp sitt egna liv i detta samhälle. Till en början är hon knuten till frågan varför hon är där, som alltid besvaras med den tidigare pojkvännen. Hon har ett band till honom, vilket det så ofta blir i små orter, och trots att de är separerade håller han ett vakande öga över henne när han ironiskt nog flyttar från byn.  

Det som skildras utöver karaktärens anpassning till nuet och bristande drömmar om sin tillvaro är livet i småorten. Det är turerna upp till den enda krogen varje helg, arbetet i butiken och personerna som kommer och går. Alltid en dröm om att ta sig därifrån. Så varför stannar vår huvudperson? Hon är ju en storstadstjej som flyttade för kärleken, vad har hon för anledning att stanna? Hon har helt enkelt ingen anledning att åka.

Kommentera här: