Gingarderoben - Leslie Jamison

 
Vad ger ett liv mening? Det börjar med den ålderssjuka mormodern som i ett hastigt ögonblick nämner namnet Matilda. Det visar sig att Stella, som tar hand om mormodern under hennes sista tid, har en okänd moster som familjen förskjutit på grund av sina alkoholproblem. När mormodern dött ser Stella det som sitt uppdrag att meddela dödsfallet till Matilda. Stellar finner henne djupt fientlig och nersupen, men ger inte upp. På så vis lär vi känna Tilly, som Matilda kallas. Som skäms så för sitt alkoholberoende att hon dricker i smyg i en garderob i husbilen. Flaska efter flaska. Ja, här kommer titeln Gingarderoben in,  och blir den stora metaforen för skammen.

Det blir också berättelsen om vem Tilly var och hur hennes liv helt utanför hennes kontroll sattes på paus när alkoholen kom in i bilden. Hur hon försörjer sig genom prostitution, om sonen. Men också om hjälpen att ta sig på fötter, få jobb men trots detta ändå sitta med samma tomhet. Vad ger ett liv innehåll och mening? Samtidigt finns Stella, Matildas syskonbarn, i romanen. Som också hon har en disträ tomhet inom sig och som istället för alkohol fyller den med omhändertagandet av Tilly. 

Jamison ger oss en läsvärd historia om den lilla människans inre tomhet, och hur det tomrummet kan fyllas av inte bara ett så stigmatiserat missbruk som alkohol utan även med omhändertagandet. De är ganska lika, de båda karaktärerna. Deras liv tappar liksom styrfart och fokus för att de fastnar i något annat. Något enklare, rent av. För vad vore enklare än att sluta bry sig om sig själv och lägga fokuset någon annanstans? Själv börjar jag mot slutet känna att boken, genom att inte ge att klassiskt slut, ger något som är ganska sällsynt och som jag beundrar boken för. Det blir en käftsmäll mot idealet. 

Läsvärd, som sagt. 

Kommentera här: