Nora eller Brinn Oslo brinn - Johanna Frid

 
Det är så härligt när det skrivs en karaktär som läsaren inte behöver älska. Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är svår att sympatisera med. Hon kräver att den danska pojkvännen inte ska träffa sitt ex, och när han flyttar till Stockholm är hon lite kränkt över att han hellre bor själv än tillsammans med henne. Det är svårt för Johanna att se till någon annans känslor än sina egna. Vilket såklart provocerar mig. Samtidigt är det härligt med svartsjukan som inte är i skymundan och den riviga ilskan. Det är svordomar och smällande med garderobsdörrar. Det går att argumentera för att Johanna är irrationell, men jag tycker snarare att det är precis såhär det är att känna väldigt mycket. Det är osammanhängande och inte alltid logiskt för en själv till och med.

Det finns också ett annat kaos som upptar Johanna. Hennes inre kaos. I fokus hamnar nämligen även endometriosen som Johanna bär inom sig, och som börjar sippra fram och skapa problem inte bara för hennes fysiska hälsa, utan också tankarna, känslorna och slutligen har det tagit över hela henne och hon står matt inför pojkvännens ex och skammen över att inte vara lika perfekt som exet tar över hennes världsbild.  
Det boken ger oss är en problematisering av den idealbild som vårt moderna och flödesbaserade samhälle föder. Johanna kan inte sluta jämföra sig med pojkvännens före detta, och upprättar en vana att stalka henne på sociala medier dagligen, men också fråga ut pojkvännen om exet. Johanna känner själv att hon gör övertramp, men det är något med de sociala medierna där personen är offentlig som gör att hon rättfärdigar sitt beteende samtidigt som hon känner att det är ett intrång.

Recensionsexemplar från Ellerströms

Kommentera här: