En apa i Rågsved - Anna Suvanna Davidsson

 
Det var länge sedan en bok gjorde mig så förbannad som En apa i Rågsved. När du börjar läsa boken förstår du att jaget, Tess, lever med en rövhatt till man men att hon inte riktigt är där i sina egna upplevelser ännu att hon förstår det. Uppenbart för dig som läsare är dock att hon skulle klara sig bättre utan detta otympliga släp till man som bara överöser henne med skuld och skam. Redan på tredje sidan i bokens handling har vi nämligen fått veta att Tess väntar på svar om huruvida hon har en hjärntumör eller inte, och att hon därför inte riktigt är på humör för att åka bort över jul. Och där kommer skammen på en gång. Att det är Tess fel att familjen får fira jul i stan, och att en eventuell tumör inte är en särskilt big deal. Han kallar henne till och med tramsig.

Sakta börjar dock Tess att ta för sig lite mer och står upp för sig själv. Hennes relation med Rikard har varat länge, och hon har för det mesta bara blivit hemma med huvudansvar för de tre barnen. Men det börjar pyra lite kämparglöd i henne som gör att hon tar några stapplande steg ifrån Rikards inrutade världsbild av hur hon ska vara. Hon testar på Roller Derby, använder sina sparade pengar och gör en tatuering och Rikards missnöje växer. Hon köper till och med mjölk på kvartersbutiken där det är något dyrare istället för i storhandeln till Rikards stooora förtret. Till slut är det uppenbart för båda parter att något inte funkar. Tess bryter sig loss, tar stapplande steg till egen lägenhet och börjar så småningom att ta hand om sina egna intressen. Skilsmässan är dock inte lätt, och Davidsson har bitvis gjort även sin huvudperson otrevlig vilket jag tycker tillhör känslospektrat av skilsmässa. Det är också trevandet hos Tess som skildras så väl att man känner att hennes sviktande tankar och humör faktiskt är okej.

Det var härligt, och ganska häftigt faktiskt, att få läsa och känna så mycket. Jag reflekterade mycket kring vad som gjorde mig så otroligt provocerad i Rikards beteende och varför Tess passivitet. Davidsson lyckas verkligen greppa tag i just precis de där formuleringarna och gesterna som gör att mannen, Rikard, blir provocerande så att det går ut ur boksidorna och hoppar studsmatta på mina (stackars!) nerver. Bitvis hyperventilerade jag. Och svor. Men gud så jag njöt av att få känna så mycket medan jag läste!



Läsexemplar från Mima förlag

Kommentera här: