Tre Augustnominerade barnböcker!

 
Jag kunde inte motstå att läsa ett par böcker ur de nominerade barntitlarna till Augustpriset. Slutsats? Jag älskade alla tre! Så jag tänkte berätta kort om alla tre.

I Hemma hos Harald Henriksson möter vi klassperspektivet i en ny skepnad. Är klassperspektivet verkligen ett ämne för en bilderbok? Absolut! I bilderboken berättar texten en historia, samtidigt som bilderna avslöjar en djupare kontext för berättelsen. Här följer vi ett barn och hans mor på den långa långa resa som det tar att åka hem till Harald Henriksson. Där leker barnet glatt med Harald Henriksson. Detta medan mamman städar. För detta är ingen vanlig kompisrelation. Detta är den som kretsar kring den köpta städtjänsten, som också resulterar i den köpta vänskapsrelationen. Bokens slutkläm, om att kanske kan Harald Henriksson besöka barnet och leka någon dag, ja, den river sår i mig. För vi förstår ju att det aldrig kommer att ske. 

Ulf Stark hann göra klart boken Rymlingarna innan sin död. I historien finns den buttra farfadern som svär tokmycket, och som gör en hemlig resa tillsammans med barnbarnet Lill-Gottfrid. De gör nämligen en kupp så att farfadern kan lämna sjukhemmet för att återså sitt sommarhus, där minnet av hans fru finns i väggarna. Det blir en fin resa med en gemenskap hos farfadern och barnbarnet som påminner om stämningen i Kan du vissla Johanna som årligen visas på julafton. Det rebelliska äventyret skapar pirr hos läsaren vilket gör det till en bladvändare. 

Gropen är och kommer alltid att vara en favorit hädanefter. I denna möter vi en berättelse kantad av bilder som följer textens berättande samtidigt som den avslöjar än mer, och där fokus ligger på en skolgård där barnen har en helt makalös fantasivärld i en grop. Men vid kanten står lärare och ojar sig i kör. Tänk vad farligt med alla stenar och grenar och krafs. Så av rädsla fylls gropen. Och allt det roliga försvinner från skolgården. Nu muttrar barnen. Är uttråkade. Men lärarna är nöjda. Allt är mörkt och grått i barnens ögon. Tills en grushög uppenbarar sig. Där slutar boken, och det boken säger oss är att barn och vuxna ser på saker med olika ögon. 


Kommentera här: