Tre Augustnominerade barnböcker!

 
Jag kunde inte motstå att läsa ett par böcker ur de nominerade barntitlarna till Augustpriset. Slutsats? Jag älskade alla tre! Så jag tänkte berätta kort om alla tre.

I Hemma hos Harald Henriksson möter vi klassperspektivet i en ny skepnad. Är klassperspektivet verkligen ett ämne för en bilderbok? Absolut! I bilderboken berättar texten en historia, samtidigt som bilderna avslöjar en djupare kontext för berättelsen. Här följer vi ett barn och hans mor på den långa långa resa som det tar att åka hem till Harald Henriksson. Där leker barnet glatt med Harald Henriksson. Detta medan mamman städar. För detta är ingen vanlig kompisrelation. Detta är den som kretsar kring den köpta städtjänsten, som också resulterar i den köpta vänskapsrelationen. Bokens slutkläm, om att kanske kan Harald Henriksson besöka barnet och leka någon dag, ja, den river sår i mig. För vi förstår ju att det aldrig kommer att ske. 

Ulf Stark hann göra klart boken Rymlingarna innan sin död. I historien finns den buttra farfadern som svär tokmycket, och som gör en hemlig resa tillsammans med barnbarnet Lill-Gottfrid. De gör nämligen en kupp så att farfadern kan lämna sjukhemmet för att återså sitt sommarhus, där minnet av hans fru finns i väggarna. Det blir en fin resa med en gemenskap hos farfadern och barnbarnet som påminner om stämningen i Kan du vissla Johanna som årligen visas på julafton. Det rebelliska äventyret skapar pirr hos läsaren vilket gör det till en bladvändare. 

Gropen är och kommer alltid att vara en favorit hädanefter. I denna möter vi en berättelse kantad av bilder som följer textens berättande samtidigt som den avslöjar än mer, och där fokus ligger på en skolgård där barnen har en helt makalös fantasivärld i en grop. Men vid kanten står lärare och ojar sig i kör. Tänk vad farligt med alla stenar och grenar och krafs. Så av rädsla fylls gropen. Och allt det roliga försvinner från skolgården. Nu muttrar barnen. Är uttråkade. Men lärarna är nöjda. Allt är mörkt och grått i barnens ögon. Tills en grushög uppenbarar sig. Där slutar boken, och det boken säger oss är att barn och vuxna ser på saker med olika ögon. 


Socialdemokratiska noveller - Björn Runeborg

 
I Socialdemokratiska noveller är det inte helt oväntat socialdemokratin som står i fokus. Runeborg låter oss med sin samling möta flera välkända personer inom den socialdemokratiska politiken. Novellerna placerar oss i stunder då vi inte mött de här personerna tidigare, det är där fiktionen tar vid. Runeborg framhäver personlighetsdrag hos de olika karaktärerna. Personligen hade jag dock svårt att koppla sambanden och uppskattade inte samlingen som helhet så som den borde, vilket jag tror beror på att jag inte är tillräckligt insatt i den historiska socialdemokratin. Vilket förklarar varför jag gillade samlingens tre första noveller som låter oss möta i huvudsak Kata Dalström. Henne har jag ju läst om i Gunnel Björks biografi. De tre novellerna hängde fint samman som helhet för att ge en bild av Kata, men också genom att lyfta fram socialdemokratins kärna och grundtanke om den solidariska människan. Jag uppskattade det såpass att jag högläste en av novellerna, Till skönhetens försvar, på jobbet en fredag. I den novellen möter vi en ung Kata som inte riktigt står ut med att Proffesorskan, den vackraste kvinna hon mött, blir slagen, då det är som ett hån mot allt det vackra i världen. Så hon tar helt enkelt tag i saken. Inspirerande!
 

Red clocks - Leni Zumas

I The Red clocks är frågan om kvinnans fertilitet i fokus. Inte bara abort, en ständigt het politisk fråga, utan också frågan om IVF och föräldraskap.

Vi följer flera olika kvinnor i Zumas bok. En lärare som desperat önskar barn men lever ensam, en av hennes elever som är adopterad och oplanerat gravid, en naturläkare som lever utanför samhället och hjälper människor med det som samhället inte erbjuder och slutligen modern som är fast i sin relation på grund av barnen. Men vi får också följa en kvinnlig polarforskare genom den biografi som läraren skriver, ett avsnitt som jag dock tyckte stal fokus från det andra i boken utan att tillföra något. 

Alla historier hör samman på sitt sätt, med ifrågasättandet av dem självs för att de är kvinnor. Kvinnorna är nämligen sammanvävda av deras födda och ofödda barn, om deras längtan efter barn och deras oönskan av barn. I Red Clocks blir det så tydligt att frågan om
barn är svår, och något som alla uppfattar olika. Utan att ta moralisk ställning lyckas Zumas lyfta fram kvinnornas tankar och känslor kring sina kroppar och barnen de fått, väntar och inte vill ha.