Tionde våningen - Christina Herrström

Tionde våningen skildrar livet för Jorind som lever ensam i en fyra på tionde våningen. Hon är sjutton år och måste tänka på saker som att städa, sköta ekonomin och köpa wettex-trasor. Det bara för att hennes mamma blev kär och flyttade till Florida, och pappan lever på en ö där allt han verkar göra är att sörja. I Tionde våningen finns det ljusa och det mörka, och alla tusen känslor som kommer med den situation hon befinner sig i.

Den är också väldigt tonårig med fester, kärlek och vänner. Men det finns den där förmänskligande faktorn hos Jorind som gör att historien blir så jordnära. Det här med ensamheten som kommer av att bo själv och av att inte ha någon förälder nära och tillhands. Där finns också ilskan mot modern, och rädslan och sorgen gentemot pappan. För där modern släppt allt, så har pappan bara gått in i sig själv för att älta. Och bästa kompisen som inte förstår hennes oro, för hos henne finns mamman, pappan och maten på bordet. Det är så fint skildrat av Herrström och det som lämnar mig efter läsningen är en känsla av något mysigt, för det är trots allt ett lyckligt slut.

Kommentera här: