Århundradets kärlekskrig - Ebba Witt-Brattström

 
Jag hade tänkt vänta med att läsa klart och skriva om Århundradets kärlekskrig till dess att jag läst Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen för att kunna dra paralleller mellan texterna, men insåg nyligen att jag uppenbarligen inte kommer att ta mig för att göra det. 

Witt-Brattströms text handlar uppenbart om henne själv och uppbrottet med Horace. Det är ett ganska brutalt uppbrott med mycket smutskastning. Boken har sågats ganska rejält för att inte hålla någon litterär kvalité. Jag kan till viss del hålla med, men samtidigt finns det ett rakt berättande indelat i manusform (punktform) med ett hon och han som berättarjag som bygger på det poetiska draget. Scenerna och de inre tankarna och känslorna saknas, utan istället är det dialog vilket jag tycker tillför väldigt mycket i det här formatet. Jag tycker också att tempot är rätt behagligt, även om det då och då blir ojämnt och hakar upp sig lite. Jag är dock fortfarande kluven till om det är för rakt på och tydligt med dialogerna och att det är just de två som porträtteras, eller om det är det som får det att funka så bra som det faktiskt gör. 

Kommentera här: