Sveas son - Lena Andersson

Sveas son börjar kort och direkt med att Ragnar Johanssons dotter anmäler honom till en forskningsintervju, där han dock vid mötet med forskaren uppfattas som för vanlig och inte intressant nog att forska på. För det är vad han är. En alldeles alldaglig man, som vi knappt lär känna mer än till hans handlingar. Lena Andersson har i sitt berättarspråk nämligen en distans till Ragnar Johanssons jag. Det är sakligt framställt, och bara det att boken heter Sveas son gör att han enbart existerar i relation till just sin omvärld. Ett drag som jag uppskattar allt mer under läsandets gång.

Ragnar har alltid varit rationell. Han har tagit de mest rationella besluten och alltid gjort det mest rationella. Köpt en tomt, byggt sitt hus, jobbat som lärare osv. Han har själv gjort sig vanlig i sin strävan efter att inte sticka ut. Staten och välfärden utformar den moderna människan, så han formar sig därefter. Samtidigt har han då och då stuckit ut. Varit exceptionell möbelsnickare och gjort bra för sig, men så dras han tillbaka och blir slöjdlärare istället. För det är det rationella.Träffar sin fru och i början försöker han vara lite mer, försöker visa hur smart han är, något som inte faller  Elisabeth i smaken. Så gör han det rationella: drar sig tillbaka och gör inga utsvävningar. För Elisabeth gillar när han är alldeles.. ja, vanlig.

Samtidigt berättar Andersson en historia om det svenska folkhemmets utveckling. Om färdigmaten som spar tid, och om hur moderniteter smyger in. Det som modern Svea gör, det är gammalmodigt i Ragnars samtid. En skön kontrast är ju att vi går mer och mer tillbaka mot Sveas tankar i vår samtid, och att Andersson framställer det på ett sakligt "såhär var det" snarare än naivt och korkat som det så lätt kan göras när man pratar om det som vi uppfattar som idiotiska tankar från förr. Där Anderssons karaktär Ester från Egenmäktigt går in i sig själv på djupa känslomässigt kladdigt vis, så är Ragnar tvärtemot helt avskalad från allt det. Han formar sig efter omgivningen och blir på så sätt en representation för hur människans liv formats av sin samtid, och vare sig lycka eller karaktär. Men kanske att han uppfattas som tråkig. Men det som Andersson behåller i Sveas son är sin otroligt skickliga berättarförmåga som är helgjuten! 

Kommentera här: