Sapiens - Yuval Noah Harari

Jag vet inte hur länge Sapiens varit högprioriterad i min läshög. Men jag fick ett signerat exemplar av förlaget när den var högaktuell, och sedan dess har den varit en skam som förföljt mig. Den har packats med i resor och legat på sängbordet, men aldrig plockats upp. Så när vi skulle läsa den som personalbokcirkel på jobbet kände jag att nu, nu jävlar är det dags. Sen fick jag influensan och det slutade med att jag började läsa den tre dagar innan den skulle vara utläst och klar till jobbets bokcirkel. Bara för att läsa 320 sidor i ett sträck. För om det är något som Sapiens är, så är det lättläst och medryckande!
 
Sapiens är en väldigt omtumlande bok på många plan. Den rubbar den mänskliga överordningen och får oss att reflektera över vårt samband i historien. Alltså inte bara vår egen historia, utan all världens historia. För om vi hade utvecklats annorlunda, hur hade världen sett ut då? Harari låter också små små korn följa berättandet och driva det framåt. För hur kan en diskussion om arternas uppkomst sluta i det ekonomiska systemet? Däremellan finns många broar som sker naturligt i Hararis berättande. Som elden, exempelvis som blir avgörande för Sapiens utveckling både vad gäller ätande men ockå övertagande av nya marker/områden. 

Det finns många aspekter som jag uppskattar med Sapiens, men den främsta är nog hur den röda tråden behålls trots flera olika teman. Och idealiseringen som människans drivkraft, vilket jag funderat mycket på under höstens filosofiska litteraturkurs med existentialistem i fokus. Harari lyfter på ett enkelt sätt hur och varför människan fungerar i grupp för att vi tror på samma sak, och genom att ta fram ett så banalt men ändå så talande exempel som företagsbildande med hjälp av Peugot för att avsluta det i vårt ekonomiska system.

Så jag sällar mig helt enkelt till folkmassorna och säger: bra, läsvärd och du bör inte missa den om du är det minsta intresserad av hur människan/mänskligheten fungerar. 
 

Läsexemplar från Natur & Kultur.

Du är nog speciell men närmare än såhär kommer vi inte - Emma Asp


Novellerna i Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte snuddar alla vid det absurda. Det groteska. Det är ofta sociala interaktioner i plötsliga möten som sker av konstiga anledningar eller där personerna är på gränsen mellan att vara komiska eller sinnessjuka. Det är så galet. Som när Strindberg dyker upp i ett par trosor exempelvis. Asp snuddar i gränslandet mellan humor och galenskap och istället blir det så absurt att det inte känns trovärdigt. Ändå finns trovärdigheten där i det avslappnade språket som aldrig ifrågasätter eller problematiserar utan helt och hållet dokumenterar en historia. 

Asp har ett historieskapande och en berättarstil som inte behöver utvecklas. Hennes berättarstil är återhållsam och hon säger mycket med bara ett par rader. Novellerna är i regel bara ett par sidor långa och kan skildra korta avsnitt i en individs liv eller ett skeende över längre tid. Men alltid med fokus på det väsentliga vilket gör novellerna sådär kompakta som noveller ska vara. Unikt för Asp är förmågan att lämna känslor utanför. De existerar visserligen, men närmaste reaktionen på känslorna är likgiltighet hos hennes karaktärer. En stil som jag verkligen gillar! 


Läsexemplar från Norstedts!

NOVELLIX ❤ SCI-FI

Alltså har ni sett att novellix släpper något så ofattbart roligt som en sci-fi fyra? Är oerhört pepp. Såpass att jag redan pratat med en handfull personer om det här och bara peppat. Stora namn också, se bara: Bradbury, Le Guin (som dessvärre avled tidigare i veckan), Wells och Dick. På deras instagram kan du se hur snygga omslagen på de enskilda novellerna är. 

Släpps 1 februari. Gör man som jag och prenumererar så landar de direkt hem i brevlådan som en härlig överraskning när man kommer hem <-- obs ej spons, bara verkligheten!

Bild lånad från novellix.se.