Huset på Saint Pauls väg - Lise Tremblay

 
Huset på Saint Pauls väg är en ganska sval roman. Jag vet inte varför jag upplever den som just “sval”,  men den saknar värme och är istället en uppgörelse som är väldigt.. ja, sval. Har nog aldrig kallat en roman sval förut och nu gör jag det genomgående. Men i romanen så sitter författaren på en psykiatrisk anstalt och vakar över sin mor. Det blir en vandring i hennes känslomässiga träsk, där moderns labila närvaro präglat författaren själv under hela uppväxten. Och också en tillbakablick på hur hon satt vid faderns dödsbädd bara ett år tidigare, där hon också satt och vakade. Det blir mycket känslor men presenterade på ett svalt sätt. En uppgörelse med sin barndom, sin uppväxt och bristfälliga föräldrar som kunde gjort så mycket mer men som i slutändan ändå är föräldrar. Det blir en kort historia om att göra upp och gå vidare, och Tremblay skriver den svalt och skickligt!

Jag har tidigare läst Hägern av samma författare, och kan verkligen rekommendera Tremblay! 
 

Kommentera här: