Golgata - Sofia Rapp Johansson

 
Rapp Johansson är inte rädd för att bli närgången och utlämna stora delar av sig själv och sitt eget känsloliv, det vet de flesta som läst hennes tidigare böcker som är så otoligt nära henne själv. I Golgata är det inget undantag. Det här är en smärtsam kärleksförklaring som visar på våndorna med att tycka om någon annan. De starka känslorna, som både är negativa och positiva. Och svartsjukan som nästlar sig i Sofia. Detta på grund av henens egna känsloproblematik, och den insikt Sofia själv väver in i denna kärleksförklaring visar på svårigheterna med att tycka om någon.

Flödet i läsandet lämnar mer att önska, men jag tänker bortse från det och istället fokusera på att det känns som en utveckling i språket i den här. Där beskrivandet mer övergått till känslor, nästan som om Sofia inte är lika saklig i sitt sätt att se på sig själv utan nu vågar känna mer. I alla fall är det en utveckling som är bra för hennes skrivande. 

Kommentera här: