Den stora utställningen - Marie Hermanson

I Marie Hermansons senaste bok Den stora utställningen ryms inte bara en spänningshistoria utan också en mindre historielektion. För scenen är Göteborg och den stora jubileumsutställning som ägde rum 1923 som en del i firandet av Göteborgs 300-årsjubileum (som egentligen var två år tidigare). Men en utställning blev det. Och en stor en! Det är en fascinerande historia och jag bör nog inte snöa in för mycket, så är du intresserad kan jag tipsa om wikipedia-artikeln.
Men historien då? Den utspelar sig som sagt i Göteborg och vi följer ett par olika personer, för Hermanson låter alla dessa personer mötas kring samma historia: att Einstein ska framföra sitt nobelprisanförande och att det föreligger ett mordhot. Mordhotet framkommer under en hemligt föreläsning med en lurendrejare som drivs av antisemitiska tankar där huvudpersonen, den unga journalisten Ellen, råkar höra vad som pågår. En annan central karaktär är den unge polisen Nils. De båda möttes en kväll, då Nils genom att erbjuda henne en dans räddar henne från en otrevlig stund med sin chef. Tillsammans hjälps de åt som i gammal deckarfilmsanda och går undercover och försöker få fram information på separata håll. Allt får att få fast lurendrejaren. Och allt för att hindra ett mordförsök på Einstein.

Historien i sig är ganska torftig. Jag tycker nog att den skiljer sig för mycket från Hermansons tidigare stil där det psykologiska är i fokus för att jag ska uppskatta den ur ett Hermanson-frälst perspektiv. Dock gör det inte Den stora utställningen till dålig, bara inte vad jag förväntade mig. Men det finns drag från en skicklig författare där. Ni märkte nog av min inledning att jag uppskattade Hermansons val att använda just ett tidigt Göteborg och ett sådant fenomen som jubileumsutställningen som scen, och att sen väva in faktiska händelser som att Einstein var på besök. Det är det jag uppskattar då det görs väldigt skickligt. Men jag hade önskat mer av Hermansons stil i berättandet.

Kommentera här: