The radium girls - Kate Moore

 
Tidigt 1900-tal var radium magi. Det var något magiskt över detta nya, självlysande och dyra material, och snart fanns alla sorters hälsokurer med radium i. Men en branch som också uppskattade radium var klockbranchen. Man upptäckte fördelarna med att ha det självlysande radiumet i klockuren, och det speciellt under krigstid. Snart var hundratals flickor inhysta i klockfabrikerna under dagarna för att måla klockuren. Jobbet var eftertraktat då lönen var ovanligt hög för ett kvinnoyrke, och visst var det något magiskt över flickorna som på lyste i mörkret på dansgolvet om kvällarna. 

Kate Moore lyckas väl med att framhäva det glamourösa med radiumet och vilket fantastiskt arbete det var på klockfabriken. Det är så glamouröst, flickorna skrattar och gemenskapen är stark. Många finner kärleken och slutar snart på fabrikerna för att bilda familj eller för andra jobb, men flertalet flickor stannar i flera år. Därför är det också svårt att förstå sambandet när flickorna en efter en går till läkarna med konstiga symptom. Infektioner i munnen som gör att tänder måsta dras ut men som utvecklas till sår som aldrig läker och infektioner som gör så att delar av käkbenet slutligen faller ur. Det finns också haltande. Smärtor i ryggen. Fläckar i huden. Tumörer. Ingen kopplar samman dessa symptom, men på flera håll spekuleras det kring om det kan vara arbetet på fabriken som gör dem sjuka. Kanske är det något i färgblandningen? Efter ett tag ställs frågan: kan det vara radiumet? Företaget, och läkemedelsindustrin, nekar. 

Större delar av boken handlar därefter om hur dessa unga kvinnor kämpar för att överleva. De försöker få koll på sina symptom. Varför är de sjuka? Vad ligger bakom? Läkarna står handfallna. De ger aldrig upp kampen om sin hälsa. Snart sätts deras sjukdomar i relation till deras arbete i fabrikerna, och sista delarna av boken är en lång juridisk process om dessa, nu vuxna, kvinnors kamp mot företagsjättar som gjort profit på deras hälsa men vägrar ta ansvar för sina bristande säkerhetsrutiner. För trots kunskaper om radiumets skador har företagen instruerat fllickorna att doppa penslarna i den radioaktiva färgen, för att sedan, med hjälp av tunga och läppar forma penselns spets för att fylla i de små detaljerna på klockuren. Varje dag har flickorna inmundigat små mängder radium som på sikt gett dem men för livet eller en direkt dödsdom. 

Visst har den här historien hörts talas om. Flickorna vars kroppar föll sönder av radium. Men det Moore gör i sin bok är att visa på inte bara radiumets konsekvenser utan också företagen som in i det sista kämpar för sin sak. Det är en skrämmande läsning på flera plan, och framför allt dras mina tankar till: vad mer finns det som företag säger är säkert, som inte är det? Och hur långt kan Monsanto kämpa innan de faller? Varför tänker vi mer på ekonomisk vinning än hälsa och miljö? Tankarna rullar, och The Radium girls kommer nog ständigt att vara aktuell med den utsatthet, naivitet och brutalitet som det scenariot visade. Riktigt läsvärd! Kan även rekomendera dokumentären Radium city som visar på efterföljderna av en av fabrikerna på en hel stad i nutid. 


Kommentera här: