Fislandet - Cecilia Forss

Trots sitt glättiga omslag är fislandet inte alls så glättig. Den handlar om Märta som går i första klass och är fisforskare: 

“..Märta älskar att känna lukten av sina egna fisar. Andras fisar luktar inte riktigt lika bra, men det får hon leva med, för de behövs i hennes fis-forskning. Forskningen pågår inne på Märtas rum. Där har hon ett fis-kontor och där får hon arbeta helt ostört. Förstoringsglaset är en viktig grej för fis-forskandet. Det använder hon när hon precis fångat en fis i en burk. Ibland tycker hon sig nästan se fisen sväva runt där inne, precis som om den levde.”

Men som ni säkert förstår är det inte alltid lätt att forska om fisar, då alla inte ser värdet i just en fis. Så  när en massa vuxna sitter och har möte i köket, och Märta råkar välta ett par fisburkar.. Ja, då luktar det fis överallt. Då säger en av granntanterna som sitter i köket att fina flickor minsann inte fiser.  Skammen som Märta känner illustreras bra i både bild och text, och vi känner skammen genom boksidorna. Och föräldrarna blir arga, som det lätt blir i stundens frustration. Så Märta slutar helt enkelt fisa och släpper ut sitt fiskontor genom fönstret. Och tappar all glädje! Hon gillar inte längre att spela fotboll. Hon kan inte längre cykla utan att hålla händerna. Och snart märker familjen detta, och alla inser de att Mäta måste få vara sig själv för att vara lycklig. Och Märtas själv, det är att fisforska! Så boken slutar med att hela familjen hjälps åt att bygga upp hennes fiskontor igen.

Jag gillar den här boken skarpt för dess sätt att prata om något äckligt på ett fint sätt. Samt att den framhäver den egna individens fokus, istället för allt som människor borde för att alla andra tycker asker. Men en nackdel som jag upplever är att Märta i illustrationerna porträtteras något vuxen, om inte annat betydligt äldre än sju år. Proportionerna stämmer inte, vilket för min del skapar en ambivalens i hur boken tilltalar mig då text och bild talar emot varandra stundvis.

 

Kommentera här: