Absolut noll - Anna Fock


Absolut noll träffar mig nog inte klockrent i hjärtat. Det är svårt att känna något med en grupp queera ungdomar i Sankt petersburg. Deras värld är så olik vår. Min. Men Fock lyckas få berättelsen tidlös. Förutom ett par moderna inslag kan man undra: utspelar sig den här idag eller på åttiotalet? Utsattheten är ett faktum, och trots att historien hittar spänningen i den gamla klasskamraten som nu är polis och den rubbning skapar i kamratgänget så är det kamratgänget, som vi får inblick till via Nikita, som är bokens egentliga handling. Livet i Sankt petersburg, och allt under ytan. Det råa. Och rastlösheten. En scen som verkligen sitter kvar är hur Nikita, när han blivit upprörd och är fylld av sorg och ilska möter en man som skottar och nästan våldsamt kräver av honom skottningen. Han måste bara göra något för att uppfylla tankarna. Rastlösheten är den egentligen faran. Det boken lämnar efter sig är en stämning, som jag nu i efterhand kan sakna.

Kommentera här: