Absolut noll - Anna Fock


Absolut noll träffar mig nog inte klockrent i hjärtat. Det är svårt att känna något med en grupp queera ungdomar i Sankt petersburg. Deras värld är så olik vår. Min. Men Fock lyckas få berättelsen tidlös. Förutom ett par moderna inslag kan man undra: utspelar sig den här idag eller på åttiotalet? Utsattheten är ett faktum, och trots att historien hittar spänningen i den gamla klasskamraten som nu är polis och den rubbning skapar i kamratgänget så är det kamratgänget, som vi får inblick till via Nikita, som är bokens egentliga handling. Livet i Sankt petersburg, och allt under ytan. Det råa. Och rastlösheten. En scen som verkligen sitter kvar är hur Nikita, när han blivit upprörd och är fylld av sorg och ilska möter en man som skottar och nästan våldsamt kräver av honom skottningen. Han måste bara göra något för att uppfylla tankarna. Rastlösheten är den egentligen faran. Det boken lämnar efter sig är en stämning, som jag nu i efterhand kan sakna.

14 Nobelkvinnor


Ni har väl inte missat att en förlagsgemensam satsning innebär att 14 romaner av de hittills 14 nobelpristagarna kommer att publiceras i nya (ursnygga) förpackningar? De släpps 14 november och är en motreaktion på det uteblivna utdelandet av Nobelpriset i litteratur. Min läslust blev urpepp. Min plånbok mindre pepp. 

Här kan ni läsa mer

Vargarnas historia - Emily Fridlund

(null)

Vargarnas historia var en bok som jag spontant plockade på mig i julas, bara för att sträckläsa och bli småförälskad i Fridlunds berättande. Hon skriver gärna om det fula, som i vargarnas historia där lögner och besatthet får vara i fokus. Linda är 15 år och lever i skogen i ett hus som vi förstår av historiens gång tidigare har varit ett kollektiv med flerföräldraskap, men inte längre. Istället lever Linda och hennes föräldrar nu torftigt i stugan med hundarna som sällskap. Så när det flyttar in en ny, ung och modern familj i stugan på andra sidan sjön blir Linda nästintill besatt av deras förehavanden. När hon får erbjudande att vara barnvakt åt barnet, fyraårige Paul, tackar hon ja och nästlar sig in som en del av deras familjetillvaro, något hon drömmer om. Men plötsligt blir Paul sjuk, och en lite befängd historia kommer fram när historien spelas upp i repeat. Plötsligt ser vi hur Linda, för att få tillhöra deras familj, varit del i den vanvård som slutligen tog Pauls liv. Frågorna hopar sig: såg hon verkligen ingenting? Varför sa hon aldrig ifrån? 

Sanningen är att Linda bara ville vara en del av deras familj, oavsett konsekvenserna. Det är en stark roman om just drömmen om kärnfamiljen och drömmen om att få vara del av något. Och att även bli förblindad av denna dröm. Blev störtförälskad i Fridlunds berättande och beställde raskt hennes novellsamling Catapult som jag också slukade. Helt klart en författare jag håller span på framöver!