Godmorgon, midnatt! - Jean Rhys

 
Godmorgon, midnatt är för mig diffus. Jag har svårt att få grepp om substansen. En kvinna, har hon gett upp? Hon tänker på att avsluta sitt liv. Varje dag i rastlösheten så strövar hon runt på parisiska gator. Helt klart utan mål och utan ambitioner. Tar dagarna som de kommer. Besöker barer. Möter män. Dricker drinkar. Pratar om fattigdom men köper samtidigt en tavla hos en konstnär för flera hundra när hon tidigare inte kunnat äta på flera dagar. Det är ett förfall vi följer, men ju mer hon förfaller allt mer lyckliga stunder tycks sippra in i hennes liv. Men hela tiden en tomhet som förföljer oss genom läsningen. Sammanfattningsvis kanske syftet är att INTE få substans ur det här? Så upplever åtminstone jag det. 

Kommentera här: