Bara ha roligt - Maria Maunsbach

 
Bara ha roligt är en en samtidsberättelse om kärlek. Bortskalat är hollywood-romantiken även om likhetern finns när vi följer Lydia, ung med fast jobb, stor vänkrets och fylld av festlust. Men hennes sporadiska sexrelationer ger henne inte det hon längtar efter: ett förhållande. Men så, genom en kompis, träffar hon Johannes. Lydia faller för vardagligheten i Johannes, fastän det saknas attraktion. Istället har hon illusionen av att det är just vardagligheten som är kärleken. Så hon står ut med Johannes minst sagt knepiga beteende. 

I Lydia och Johannes relation finns ingen kompromiss. Det finns bara Lydia som inte säger ifrån, för Johannes tar så jäkla mycket plats att jag allt som oftast la ner boken en stund och fick göra andningsövningar för att inte krevera. Men Maunsbach sätter med detta också fingret på så himla många relationsfällor, men också saker ett förhållande måste ta hänsyn till. Jag tänker exempelvis på scenen när de äter isterband, som de båda älskar, men hur tillagningen är så himla viktig. Johannes perfekta isterband är inte Lydias perfekta isterband, men han pratar om det som det ultimata tillagningssättet medan Lydia bara är tyst. 

Lydias fantasier om Johannes är inte heller sexuella, utan mer de vardagliga och trygga. Att presentera honom som pojkvän. Och det är den illusionen som hon fäster sig vid; hans roll i relation till henne snarare än hans relation till henne. Tvåsamheten är hennes längtan och många av de saker hon gör avkall på gör hon för att hon borde, för det är så det funkar i en relation - trots att hon faktiskt inte varit i en relation tidigare. Men skammen finns också, för hon pratar inte om sin relation med Johannes med vännerna. 

Romanen har fart och den har tydlig handling, och jag gillar Maunsbachs sätt att väva in Lydia som en person som är medveten och reflekterar men som samtidigt anpassar sig till situationen. Det ger just det där som den här romanen behöver för att vara riktigt bra, för det är vad den är. Det går visserligen att argumentera att den "tappar" på slutet. Att farten avtar. Att den inte knyter ihop säcken. Men just det ser jag som ett drag passande i relation till Johannes och Lydias datinghistoria. För mig är Bara ha roligt en fullpott!


Läsexemplar från Brombergs

Kommentera här: