Under odjurspälsen - Klara Krantz

Flera timmar varje kväll blir Signe Frida i Karlstad och chattar med sin skolkamrat Joel. Varje dag ser hon fram emot att prata med honom, och hon förstår att även han ser fram emot samma saker. Men när han ber om att de ska få träffas måste hon hitta på olika orsaker till varför det inte går, men hon vill ju så gärna träffas. Hon vill berätta för honom att det är hon, Signe, och inte Frida som känner honom så väl. Samtidigt finns Minna, som hon brukade vara bästis med men som hon inte riktigt är kompis med längre - mer än när Minna behöver en kompis nära tillhands då de bor grannar. Det är så hon träffar Manga-Magnus. En kille som Minna träffat på nätet och bjudit hem, men som Minna anser vara urtöntig. Men Signe ser något annat, och snart har hon en fysisk relation med Manga-Magnus samtidigt som allt hon vill är att ha den med Joel som tror att hon är Frida. 


Krantz har skrivit en tidigare roman, Ge mig arsenik, som jag inte riktigt tyckte om för att något i att den utspelades på nittiotalet och framför allt innan mobilen störde mig fruktansvärt och fick historien att kännas ologisk. Men det har Krantz lyckats komma förbi här. Denna utspelar sig i samma tidsperiod och chattverktyget de använder är den gamla godingen IRC, men storyn är lätt för i alla fall mig att känna igen mig i (åh, dessa nostalgiska känslor från när man var tretton och chattade kvällarna igenom med okända killar från hela Sverige)  men talar framför allt om enkelheten i att låtsas vara någon annan - för visst måste det gå att låtsas vara någon annan idag också? Eller? Kanske är jag bara nergrottad i mitt egna nostalgiska träsk. Men det som
 gör mig allra mest imponerad av denna boken är att den skildrar en ung kvinna (tonåring till och med) med lust. Hon onanerar och hon njuter av sex, vilket är ovanligt att det överhuvudtaget skildras i ungdomslitteratur och än mer bland flickorna på det här sättet och det gör mig så jäkla glad att någon ska få läsa denna "jag gillar sex"-skildring. 

Jag har varit tvivelaktig till Krantz, av ovan nämnda skäl, men nu har det vänt och jag upplever att hon utvecklats rejält som författare sedan sist och jag antar att det tåget inte stannat ännu vilket bara bådar gott!

Kommentera här: