Skäl - Emma Holm

Iris och Vera är gamla barndomskompisar som möts på en fest. De hade tappat kontakten, men där på festen föds en plan och nu möter vi dem när de lånar en bil och åker genom Sverige fast beslutna att utkräva hämnd. Parallellt får vi också historien om deras vänskap. Om dockhuset som hängde med år efter år. Om vänskapen med Joakim och somrarna hos hans släkting. Om hur de växte upp och ifrån varandra. Om det som hände sista sommaren och som de nu är på väg i bilen för att återgälda. 

Det här är en riktigt bra debut som jag tycker väldigt mycket om, såpass att jag läste om vissa sektioner av boken. Det är en under ytan-skildring om att växa upp. Holms språk är väldigt rakt på sak, men handlingen berättar aldrig med ord vad som hände sista sommaren eller vad som ska ske. Istället får vi det ytliga pratet som världen ser, som Vera känner av när Iris drar sig bort men vi får aldrig en djupare reflektion än den som Vera kan bidra med som barn även om några vuxenkommentarer tillkommer i separata tankegångar kring barndomen. Jag gillar också hur de träffar varandra som äldre och Vera ser Iris på helt nytt sätt. De är inte de gamla bästisarna de var utan hittar sin relation på ett annat sätt. Vi förstår också tidigt att det här är det sista de någonsin gör tillsammans. De behöver det här för att avsluta sin vänskap och gå vidare.
 
Jag drar tankarna till Stenroths Indianlekar men också Johanssons Lollo med tematiken kring vuxenskapandet i barndomen och relationerna som man har och som man utvecklas i relation till. Inser också tydligt att jag har en tendens att dras till sån här litteratur med komplicerade barndomsrelationer. 

Läsexemplar från Modernista!

Kommentera här: