Pansarkryssaren - Molly Johnson

Pansarkryssaren är en riktigt liten roman. Den verkar med sitt gula omslag och anspråkslösa titeltext lite tillbakadragen, men så börjar jag läsa och det är en kompexitet i flera olika steg. Det är inledningen som fångar mig på en gång, med beskrivningen av pansarkryssarens infart i ån och sedan talspråket när mannen från orten beskriver händelseförloppet. Den trasiga bron. Leran överallt. Och folket som bara väntade och väntade, och som slappnade av först när polisen kom och kunde styra upp. Det är också verket. Brev som skickas. Telegram. Det är olika infallsvinklar som pekar på samma sak: arbetarens situation. Det må vara en liten roman men den säger väldigt mycket. Det är inga utdragna penseldrag, istället är det olika stiler och olika typer av texter som en helhet i samma historia. Är riktigt glad att jag stötte på den här, ni minns väl hur det var? Lite synd bara att viss litteratur ligger och ligger och ligger innan den blir läst när den är såhär bra. 

Kommentera här: