Monte Carlo - Stina Stoor

I sin senaste novell Monte Carlo presenterar Stina Stoor en sommar, en varm klibbande och alldeles för ljus sommar som sticker i ögonen och får kläderna att skava. I den finns syskonen Sandra och Annelie, och farsan såklart. Och en Camping där en femma ger en ring ut automaten, en förlovning och en stund i badhytten. 

Stina Stoor mejslar ut hela känslan av campingen, sanden, värmen, ljuset och framför allt Sandras barnsliga naivitet. Det är också den naiviteten som berättar historien, både den faktiska som står skriven och den mellan raderna, och som drar historien framåt. Det som skulle kunna vara skrämmande blir istället något som sker i perifering för Sandras fokus, och som läsare uppstår en beskyddande roll mot Sandra som lever i en värld hon så uppenbart inte riktigt förstår men som jag som läsare ser. Det är just det draget som gör Monte Carlo så otroligt skicklig! 

Kommentera här: