Memorys bok - Petina Gappah

Memory sitter på Death Row i Zimbabwe. I ett sista försök att få henne rentvådd uppmanar en advokat henne att skriva ner sin berättelse för en journalist. Allt från dagen hon blev såld till det att hon hamnade i fängelset i Zimbabwe. Memory berättar sin historia långsamt, kan inte låta bli att bryta in med historier från fängelset om deras gemenskap, om kvinnorna som sitter där och om rättssystemet som de alla blivit så bra på efter år i fängelset. Men så framkommer också historien om Memory. Hur hennes barndomsår i Zimbabwe var, med modern och fadern och alla syskonen. Men också hur hon såldes till en man som tog henne till London. Chocken och förvirringen över en dag då hon tagit på sig sina finkläder, och hur hon i efterhand kände sig förråd. Allt var ett test för att se om mannen ville ha henne. Så hon såldes och hamnade i London. Helhetsberättelsen blir den om det svek hon växte upp med men också den trygghet som hon faktiskt fick i London där hon fick både utbildning och inte ansattes lika hårt för sin albinohy. Men hela den här historien kommer egentligen inte till sin rätt förrän hon i fängelset möter sin far och får hela historien om varför hon såldes. Att det inte var för att hennes föräldrar ville bli av med henne, utan för hennes egen säkerhet. 

Det jag framför allt gillar med Gappahs berättande är hur Memory ska berätta om sitt liv, och att så mycket utrymme tas till att berätta om fängelset. Det blir så tydligt att Memory spenderat så lång tid där att det till stor del blir hennes främsta historia. Men också ögonblicket hon såldes och de små glimtar hon har av sin barndom. Resten är lite omtöcknad och får inte lika mycket skärpa i berättandet. Jag tycker det säger något om vad vi tar med oss från våra liv. 

Kommentera här: