Lisbet och Sambakungen - Karinsdotter & Gustavsson

Sambakungen är Lisbets mormor. Hon är en föredetta spion som slutade sitt spionarbete för att ta hand om Lisbet, eftersom Lisbets föräldrar inte alls vill vara föräldrar utan hellre resa runt jorden. Sambakungen är dock allt annat än en konventionell mormor, för hon äter bara gelehallon och lingonsylt, sover på balkongen och har nya idéer varje dag. Och hon försöker undanhålla för Lisbet att hon ska börja skolan i höst, men en grannflicka skvallrar om att de ska bli klasskamrater så snart står det klart för Lisbet och Sambakungen att det här är deras sista sommar. Sista sommaren som de inte behöver följa regler som vanliga människor. 

Lisbet och Sambakungen är nästan som en surrealistisk saga, där sant och falskt inte riktigt har normativa gränser. Som vuxen blir jag dock orolig mot slutet då Lisbet försöker bli vän med en person som hon ska gå i samma klass som, pga bakgrund, men istället lyfter författaren fram Hanin som det barn hon är: naivt och öppen för alla möjligheter.

Sambakungen funkar bra som högläsningsbok, men kan nog var lite klurig för de allra minsta att förstå då ord och meningar kan vara både krångliga och svåra att förstå. Så jag skulle vilja påpeka att boken kanske inte är lämplig för de allra minsta, men däremot upp mot 7-8 år. Den må vara charmig men tar i sin förklädda lustighetsfaktor upp ganska allvarliga ämnen som frånvarande föräldrar och brist på auktoritet, och även ensamhet på en helt ny nivå. Ibland upplevde jag de tecknade bilderna som röriga då de har så himla mycket detaljer, men samtidigt kan det vara en trevlig upplevelse att diskutera ihop med barnen - som gelehallonen som är i madrassen.

Kommentera här: