Levande och döda - Han Kang

Ett studentuppror som blev en massaker. Det är utgångspunkten för Han Kangs gripande berättelse. Kang berättar historien genom att låta flera personer ta plats som berättare. Det är där och då, kropparna i mängder. Kropparna på hög. Det är minnet av någon som dog. Det är minnet av att ha varit på plats. Alla dessa minnen lägger Kang på flera röster som alla tillsammans bildar historien av ett lands skam, sorg och även den tystnad en regim kan skapa. Jag är imponerad över hur den lågmälda tonen lyckas ligga över de olika berättarna, deras berättelser är så tydligt deras egna och slutna till deras peprson men helheten som Kang framför är makalös. Jag konstaterade under min läsning att Kang har ett enastående berättarspråk som verkligen påverkar mig som läsare och nu flera veckor efter läsning kan jag inte släppa stämningen som boken förmedlade. 

John Green

(null)

Jag tror inte jag skrev något om när John Green kom ut med nyheten om en ny bok nu till hösten? Jag har åtminstone väntar spänt sedan dess och förhandsbeställt både den engelska och den svenska versionen till mitt bibliotek. Och i veckan har det alltså varit dags. I otroligt sakta mak (har någon slags lässvacka, sämst) har jag alltså läst den senaste och ska vi prata om litterär kvalité så märks det en ENORM skillnad på John Greens litteratur för den är oerhört välskriven. Karaktärernas djup och konsten att hålla sig till det relevanta, och samtidigt inte avslöja för mycket. Så skickligt skrivet! Återkommer mer till det här i omdömet som kommer i en nära framtid. 

Conversations with friends - Sally Rooney

Jag har förstått att åsikterna varit vitt spridda kring Sally Rooneys roman. Jag tillhör kategorin som finner den fantastisk. Jag älskar den berättarröst som är då denn kommer så väl fram genom Frances, en ung kvinna som försöker etablera sig som författare och skribent. Hon blir berättarjaget i historien som långsamt tar sig fram. Det handlar om Frances, såklart, men också om hennes före detta flickvän och nu bästa vän Bobbi och deras nya gemensamma bekantskap: paret Nick och Melissa. Det som framför allt är fokus i Rooneys berättande är relationerna. Det är mycket dialog, och kanske är det också därifrån titeln "Conversations with friends" kommer ifrån. Det är också enkelheten och vardagen som skildras så väl. Sen är det ju såklart det komplicerade när kompisparet finner sig på var sin sida av Nick och Melissa, när Bobbis relation med Melissa fördjupas och Frances relation med Nick blir en förälskelse. Och alltid denna ständiga dialog. Hur de diskuterar saker. Ofta brukar litteratur vara väldigt lite dialog, men välskriven dialog är en fröjd. 

Rooneys berättarspråk som får komma fram genom Frances är, som nämnt, det jag verkligen uppskattar. Historien saknar egentligen en konkret dramaturgi, men ändå finns spänningen där. I konversationerna som känns så genuina. Jag uppskattar verkligen avsnittet när Frances går igenom hennes och Bobbis chattkonversationer genom att söka på till exempel "love" för att hitta något om sig själv. Det håller romanen modern, för i övrigt är Rooneys stämning väldigt Fitzpatricksk och Hemingwaysk, åtminstone som jag uppfattar det. 

En helt underbar bok för dig som älskar dialog!