Juan-les-Pins - Sandra Beijer

 
I Juan-les Pins är det högstadiekorridorer, grabbgäng och tre tjejer som tar hand om varandra i skolans hemska klimat. Det är smärtsamt att läsa, men också fyllt av igenkänning för Beijer lyfter fram den kvalmiga doften av skolkorridor och hårda klassrumsstolar i periferin av historien om de tre tjejerna som ska få åka på språkresa och räknar ner dagarna. För i ett annat land kan de vara några andra. Allt kan vara annorlunda. Det är fyllt av sorg, vemod och kompiskärlek. Och drömmar. 

Jag har tidigare skrivit om Beijers förmåga att inte berätta en hel historia utan hon istället tilldelar oss ett utsnitt av något större som gör att det känns som att vi är i händelsernas centrum där allt sker just där och då. Och hur bra hon är på det. I Juan-les-Pins har hon jobbat så igen, och det är så jäkla bra. Låt det bli hennes signatur detta snäva och intenvisa tidsintervall som berättar ett helt liv utan att berätta om något utanför. 


Kommentera här: