Green Girl - Kate Zambreno

 

Green Girl är boken som egentligen saknar en dramaturgi. Istället fortsätter den planlöst att handla om huvudpersonen Ruth. Hon är i London. Hon har lämnat något bakom sig - en död mamma och en pojkvän visar det sig, men vi får aldrig riktigt grotta oss i det. Istället så lever hon i nuet varje sekund av varje dag. Det enda som är bestående är att stå leende i köpcentret, spraya parfym åt förbipasserande och mana dem till att köpa.

Green Girl är en ganska svårläst roman just för att den saknar en dramaturgisk handling. Men istället har den det där andra som lockar. Dels är det berättarperspektivet som berättar om denna Green Girl som är färsk ut i världen, hon är ung och har livet framför sig. På något sätt tolkar jag berättarrösten som modern som ser sin dotter ta sina första stapplande vuxensteg ut i livet. Dels är det det enkla som saknar någon vidare analys. Jag kan verkligen förstå att läsare inte tycker om den här boken, för antingen avskyr du den eller så älskar du den. Jag tillhör den sistnämnda kategorin som faller för det enkla, faller för att bara få vara med i en simpel berättelse som envist stampar vidare i samma hjulspår men som ändå säger något så mycket mer.

Kort och gott: jag upplever en hel generations distress men också törst till vuxenlivet i den här romanen. Det är fantastiskt illustrerat av Zambreno som håller sig på ett intressant avstånd genom berättarrösten.

 

I svensk översättning på Modernista i nu i Maj.

 

Kommentera här: