Djuret - Sandra Beijer

 
Eftersom jag gång på gång lovordat Sandra Beijer och ser fram emot hennes framtida författarskap så himla mycket var jag ju tvungen att gå tillbaka till början - alltså hennes första novell Djuret. Djuret handlar om en ung tjej som går igenom ett heartbreak. Den hon försöker glömma är en ung man med trista rutiner han följer varje dag och med en absurd rädsla för djur. Alltså åker hon till den afrikanska savannen och njuter av att ha det djuriska runt hörnet, och rädslan. När hon sen kommer tillbaka inser hon att resväskan hon fick med sig inte var hennes, och att det i den finns ett ganska gulligt djur - och en plan föds.

Den här novellen är den text som är närmast lik det textspråk Beijer använder i sin blogg niotillfem, vilket inte är en nackdel men som gör att det är svårt att dra skillnad mellan Beijer själv och huvudpersonen som är inbakad i Beijerska drag. Det som också saknas här är det där djupet som drar en med i känslorna. Jag känner mig inte hjärtekrossad, utan jag läser om någon som är. Men jag vill känna det! Men redan här har Beijer en röst som fått följa med och som utvecklats under hennes senare romaner och noveller.

Kommentera här: