Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

Jag samlar mina lästa böcker på hög för att skriva om dem pö om pö (som man säger där jag kommer ifrån), och ibland tar det väldigt lång tid innan jag känner mig redo att samla ihop lite ord om böckerna. En sådan är som ni säkert förstår Americanah som blev utläst i november förra året - alltså minst sju månader sedan! 
 
Americanah är en liten tegelsten. Jag har pocketboken som är sådär härligt lätt, luftig och kompakt som tjocka pocketböcker blir. Texten är något mindre än normalt för pocketformatet och sidorna är strax under 600 till antalet. Så det är en gedigen bok! Och dessa nästan 600 sidor handlar om två personer: Ifemelu och Obinze som växer upp nära varandra under tonåren. De ska spendera livet tillsammans, sådär som ungdomskärlek lätt utbrister. Men det som sker är att de splittras av att Obinze hamnar i storbrittannien - men ganska snabbt kommer tillbaks till Nigeria, och att Ifemelu hamnar i USA där hon studerar och börjar engagera sig i debatten om rasism. Hon blir en framstående person i debatten som inte är rädd att säga ifrån, något som märks i hennes person. Men något inom Ifemelu skaver, för där sitter hon i USA och har nästan glömt bort hemlandet trots att hon saknar det innerligt - så hon far dit. Där blir inte bara mötet med Obinze en stor kontrast med hans liv och framför allt person, utan mötet med den kultur hon är uppväxt med blir en krock. Den är hemtam, men ändå saknas något. Det som hon kämpat för i USA ses inte på med samma gunst i Nigeria. 

Det Chimamanda verkligen får fram i den här boken är rasism-frågan. Den navelskådas och förenklas på flera sätt, för kunskapen får växa i takt med boken - vilket också gör bokens storlek rimlig. I många fall vill jag placera Americanah som obligatorisk läsning då den pratar mycket om den Afrikanska kulturen i relation till den västerländska, men också hur den afrikanska kulturen i sig är så ifrågasatt att den inte ens får ta plats i ett land som Nigeria. Men boken slutar ju inte där, den har också en kärlekshistoria som handlar om att växa upp, och den har Ifemelu som huvudperson som får växa upp med sig själv och att förhålla sig till sig själv som inte bara kvinna utan svart kvinna. 

Har du lite extra lästid i solstolen i sommar är det Americanah jag vill rekommendera som har både det skönlitterära berättandet men med det samhällskritiska invävt! 

Kommentera här: