Jag har tydligen en omslagsstil..

Det började med Lena Dunham. Konkret vit med titeln utskriven i svart och rosa. Oh så stilrent, tänkte jag. Sen kom också pocketversionen med svart bakgrund. Däremellan kom Bad feminist, också den med den stilrena vita bakgrunden och enbart typografin som dekor i svart och rosa. Därefter har det fortsatt med de svarta omslagen, som om de innehåller något mörkt och hemligt med små små ledtrådar om innehållet med hjälp av den vita och rosa texten. Lite kvinnlighet (för den är ju rosa, we all know that) och lite ljus i mörkret. 

 
Nu vet jag inte ens om det är stilrent? Snyggt? Jag vet bara att jag lockas av böcker som har denna typ av omslag. Att de faktiskt har ett innehåll som lockar denna feministiska själ. Att jag klickar hem dem och bah: det här är bra grejer! 
 
Just nu läser jag Headscarves and hymens, längst ner till vänster, som handlar om kvinnans roll i Mellanöstern. Fruktansvärt, men Eltahawy är rak och ärlig och kommer med intressanta historiska kontexter och skarpa analyser. Tips!
 

Kommentera här: