Holding up the universe - Jennifer Niven

I Holding up the universe möter vi två ungdomar. Den ena, Libby, var under en tid känd som landets fetaste tonåring. Nu har hon börjat gå ner, drömmer om att dansa och ska äntligen efter flera år av hemstudier få gå i en riktig skola. Den andre, Jack, är skolans hetaste och kanske drygaste kille - men han är ansiktsblind och känner inte igen någon. Varje dag måste han påminna sig själv om att det där är hans bror, det där är hans bästa kompis och det där är hans tjej. Det är hans största hemlighet. Och i skolan möts dem. 

Det är en härlig kontrast i Nivens karaktärer. Det är Libby som bär allt på utsidan, både det som gör henne utstött (hon är tjock) och även hela sin personlighet, även om det så klart finns en himla massa lager av Libby under ytan. Och Jack, som bär allting på insidan, och liksom är någon annan som ingen känner till. Han försöker inte vara någon annan än de andra ser honom som, han spelar den rollen medan Libby försöker vara allt annat än vad utsidan utvisar henne som. Deras karaktärsutveckling är oerhört intressant och det är den som för historien framåt, men jag önskar att deras samhörighet fick ta mer plats. Jag gillar också historien, även om det blir lite för mycket i vissa avseenden. Jag tycker att oerhört mycket amerikansk ungdomsllitteratur, i alla fall som når mig, brer på lite för mycket för att skapa drama. Men men. Jag önskar dock att Niven gett lite lite mer bakgrundshistoria till varför Jack fastnade för Libby redan den dagen han satt på sitt tak och såg henne lyftas ur sitt hem. För det är ju där som hela historien kretsar lite grand.

Niven skrev en enastående första bok (All the bright places/ Stjärnor i natten), där historien var vägd precis rätt åt alla håll. Nu spretar det lite, men det finns ändå något där! Hoppas dock att Niven hittar tillbaka till det där träffsäkra som jag lärde känna i hennes debut. Tips för YA-fantasten.

Kommentarer:

1 Emelie Karlsson:

Måste ta och läsa igenom båda Jennifer Niven-böckerna snart, låtar bra!

Svar: Det tycker jag absolut! Helt klart läsvärda, framför allt den första som var hjärtskärande!
bokstaden.se

Kommentera här: