Sorgens princip - Pernilla Wåhlin Norén

 
Det är något som fattas mig efter att jag läst ut Sorgens princip. Det är något helhetsgrepp och kanske en fördjupning som saknas. Kanske blir det för överdramatiskt för mig när barnet dör? Historien kretsar i alla fall kring den nya världens energi: sorgen. I detta tema kretsar också två kvinnor. En som nyligen förlorat sin dotter, och som snart inser att hennes sorg inte är hennes utan konstgjord för att hon ska kunna fortsätta skördas. En annan är en läkare som arbetar nära sorgen. 

Det finns två teman i boken. Det ena är sorgen. Det andra är människorna som handelsvara. Att en arbetsplats har sina arbetare, som när de skadas får nya artificiella kroppsdelar som är beroende av reservdelar och som slutligen binder en arbetare till arbetsplatsen. Det blir en tydlig bild av det absurda i arbetsmarknadens ekonomi. Det är delvis här jag önskar att det var med utarbetat, fick ta mer plats, eller helt enkelt avskalades tematiskt. För Sorgens princip är en liten roman för att innehålla så mycket. Det kan vara vettigt, men då behöver det vara mer diffust eller mer kortfattat tydligt. 

Jag hade även velat få lite mer kött på benen kring hur de båda kvinnornas relation fördjupades. Nu får den nästintill bara ett stycke, och deras personporträtt skvallrar inte tillräckligt mycket för att jag ska förstå varför de tyr sig till varandra. 

Men ändå så gillar jag den här boken. Jag gillar temat. Vinklarna. Jag ser potentialen, även om det inte blev klockrent. 
 

Läsexemplar från Modernista!

Kommentera här: