Idag är allt - Nicola Yoon

Yoons förra bok, Everything Everything, läste jag på originalspråk och älskade som ungdomsbok (här kan ni läsa om det). Så när Yoons uppföljare kom var jag helt säker på att jag skulle läsa den, men det blev alltså inte förrän den svenska utgåvan kom till biblioteket som jag faktiskt lånade hem den. Döm av min förvåning när jag hade SUPERSVÅRT att ta mig igenom boken trots att jag var så oerhört pepp. 

Natasha är en illegal invandrare och har levt i New York så länge hon kan minnas. Men ett snedsteg från hennes pappa gör att hela familjen nu ska utvisas. Det är bara timmar kvar, men Natasha vill inte lämna sitt hem och gör därför ett sista försök att få beslutet ändrat. På vägen möter hon Daniel. Daniel som såklart har livet utstakat framför sig med föräldrarnas önskemål men allt han önskar är att skriva poesi. Boken utspelar sig under en dag och deras relation är kort och intensiv under de sidor vi följer dem. Gång på gång springer de på varandra, medvetet och omedvetet - för det är något som får dem att dras till varandra, är det universum? Och hela tiden frågan: Kommer Natasha att få stanna?

Det finns så mycket som jag gillar med den här boken att det är synd att den var så tråkig att läsa. Det var något i tempot, och jag funderar på att testa att läsa några kapitel på originalspråk bara för att se om det är jag eller översättningen som inte är överens. Men nu lämnar vi det och tittar på allt annat som var så otroligt fantastiskt. De båda karaktärerna kommer från invandrarbakgrund men presenterar två helt olika varianter av att vara invandrare, och att Yoon framhäver deras problem som reella och inte direkt ställer dem emot varandra som att den ena har det värre än den andra utan istället får deras problem ta plats och tillvaratas av båda karaktärerna själva, Yoon som berättare och oss som läsare. Jag gillar också att det är så dialogbaserat. Det framhäver karaktärerna och hela bokens struktur känns egentigen som en bättre variant av Dash och Lilys utmaningsbok av Cohn & Levithan. Sist men inte minst så låter Yoon det kretsa kring där och då så myckat att allt känns så nytt och skört under hela historien att det känns som att tappa på tå. Jag insåg under läsningen att jag älskade den känslan! 

Kommentera här: