Beppe & Isabel - Björn Augustson

Beppe & Isabel ser ut som en liten karamell omslagsmässigt. Det efterfrågas ofta högläsningsböcker på biblioteket, så när jag såg att det stod "en fin högläsningsbok" på baksidan kunde jag inte låta bli att läsa. Slutsatsen är att det verkligen är en välarbetad och otroligt fin högläsningsbok som är fantastisk. 

Boken handlar om de två bästa vännerna Beppe och Isabel, och Augustsons berättandespråk är så fyllt av pirr och barntankar att jag verkligen dras med, exempelvis "Han var glad. Det liksom bubblade i kroppen på honom. Om en stund skulle han fiska krabbor med sin bästa vän. Världens bästa isabel.", och till det en fantastisk illustration där Beppe sitter på en brygga och småleende tittar ner i vattnet. Sen kommer Joel in i bilden. En pojke i deras ålder som blir deras granne. Han kommer och tar plats och Beppe känner sig utanför. Det blir lite avundsjuka, men det löser sig såklart för att de båda andra barnen vill ju såklart ha Beppe med - för han är ju världsbäst på att fiska krabbor! Den här boken är ett riktigt litet charmtroll och jag är lite förälskad i den. Det är ett fantastiskt samspel mellan texten och illustrationerna, och trots att de båda kompletterar varandra så stör bilderna aldrig textflödet eller vice versa. Det är riktigt välarbetat och det gör mig lycklig. Det finns också fantastiska barnaktiga drag som förvrängningar av ord som är lustiga för både barn och vuxna, se bara här: ""Farfar Göran jobbar inte längre. Han har gått i champagne och som schamponär kan han vara med mig hur mycket som helst..". Dialogerna barnen emellan är inte vuxenspråk och boken har inget superpedagogiskt tilltal där föräldrar berättar hur saker ska vara utan allt är ur barnens perspektiv. 

Det är också mycket normkritik i boken. Det är Beppe som saknar sin pappa. Det är Isabel som har invandrarbakgrund. Det är en hipstrig farfar med stort skägg som röker pipa och dricker kaffe ur en blommig termos. Det är Joels pappor Lars & Lars. Det är också Isabels storasyster som har en rullstol som de kör rullstolsrace med. Aldrig förklaras något. Aldrig problematiseras något. Det bara är, och det är det som är grejen: att det bara får vara utan krusiduller. Det är ju precis såhär det ser ut i många orter och den representationen är så otroligt viktig. Den här boken är ett steg mot den barnboksutgivning vi måste sträva efter! 

Kommentarer:

1 Anonym:

<3<3<3

2 Alekzandra Kelahaara:

<3

Kommentera här: