Våra kemiska hjärtan - Krystal Sutherland

 
Våra kemiska hjärtan en kärleksroman olik någon annan. För vad händer när kärleken är precis sådär himlastormande som alla filmer visar - men på fel grunder? Henry faller pladask för Grace som stapplar in i sina förstora kläder och käpp som stöd, och att de sedan båda får ansvaret att driva skoltidningen gör att de oundvikligen måste möta varandra dagligen. Ganska snart börjar Grace besvara hans känslor genom att bjuda med honom på mindre utflykter och deras relation intensifieras snart, men alltid finns det där grumliga mellan dem - att han aldrig får lära känna henne!

Slutligen får läsaren veta att Grace förlorat sin pojkvän, och livs kärlek, i samma bilolycka som orsakade hennes beroende av käpp, och vi får också veta att Grace egentligen fortfarande älskar den döde pojkvännen. Så hur fungerar en kärleksrelation där en av personerna egentligen älskar någon annan? Ganska så mycket inte alls. Jag skulle beskriva Våra kemiska hjärtan som en “omtumlande kärleksroman”, för att den verkligen är otroligt jäkla fin, men också så jäkla tung. Det är verkligen inte den bästa kärleksroman jag läst, men den har ett helt annat lager än de andra kärleksromaner i samma stil som gör att den ändå bryter sig igenom och blir lite av en favorit.

Det finns också otroligt härliga vänskapsrelationer i boken som lyfts fram och ger perspektiv och kärna till huvudpersonen Henry (som är urgullig, mind you!) på ett alldeles fantastiskt sätt.

Kommentera här: