Fåglarna - Daphne Du Maurier

 
Fåglarna. Det får mig att tänka på Hitchcocks filmatisering om ön där fåglarna plötsligt går till attack. Skräckinjagande, minst sagt, och så fort jag går förbi en stor skock fåglar så tänker jag på scener ur filmen. Att få läsa Du Mauriers originalnovell på temat, där vi följer en mans kamp att få sina familj att överleva när fåglarna plötsligt går till attack om nätterna, gav ett helt annat perspektiv. Där fokuserar novellen på överlevnadsaspekten mer än skräcken. Inlåst i ett hus utan förnödenheter för längre period, med fåglar pickande om nätterna på husets alla ingångar. Mannen lyckas dock under dagtid transportera sig till närmsta gård, där alla ligger döda, och förse sig själv och sin familj med förnödenheter och novellen slutar "lyckligt" där de sitter säkert i sitt igenbommade hus med förnödenheter. Men det är snarare där skräcken ligger. Det finns ett dystopiskt perspektiv, nämligen hur det går att överleva och vilket liv man i så fall lever med detta skräckscenario utanför dörren. Den falska tryggheten i det igenbommade huset lämnade mig mer skrämd än den faktiska fågelskocken, och med ens blev rädslan inte större för fåglarna utan snarare isoleringen som fåglarna skapade. Oerhört skickligt berättande av Du Maurier! 

Det är dock inte bara fåglarna som samlingen Fåglarna innehåller. Det finns andra noveller som också faller inom skräckgenren på olika sätt. Men Du Maurier skriver inte om blod och våld, utan istället om det psykologiska och en liten twist av något övernaturligt som stannar kvar långt efter att du läst. Skräck helt i min stil!
 

Läsexemplar från Modernista

Kommentera här: