I love dick - Chris Kraus

Det som gör I love Dick till en roman att älska är hur huvudpersonen Chris oreflekterat hänger sig åt livet och sina impulser. Boken kallas ett feministiskt mästerverk, och det med all rätt. I Kraus roman finns det inget smutsigt eller skamligt i att bli besatt, istället är det en ingång till skapandet och är lågan som håller hennes skapande eld vid liv. 

Det är nämligen så att Chris under en middag blir förälskad i Dick, något som leder till att Chris och hennes man skämtsamt börjar skriva brev och forma fiktiva händelser kring Dick. Till slut blir denna förälskelse en besatthet, hon lever och andas Dick. Skriver brev till honom var och varannan dag, bedyrar sin kärlek men skriver också om de mest triviala saker. Det Chris Kraus skildrar är den obehagliga kvinnan som håller en man i hälarna, men det är inte det som framkommer. Istället skildrar det en humoristisk själ som med en tydlig självinsikt vet om sin besatthet, men fortsätter att spela på den - och offrar för den. För vad? För Dick svarar aldrig. Ger aldrig respons. I bästa fall kanske han talar några ord med hennes man.

Kraus skriver som om det vore henne själv, och huruvida händelserna skett på riktigt eller inte vågar inte jag uttala mig om. Men nog lär det som i de flesta romaner finnas ett par självbiografiska drag. Men det Kraus framför allt skriver om är den obalans som finns mellan mannen och kvinnan, en obalans som till slut slår en i ansiktet när det sista brevet skickas - från Dick.

Kommentera här: