Isola - Åsa Avdic

 
I efterhand är Isola inte en bok som stannat kvar. Däremot är det en bok som slukade upp hela min existens medan jag läste. Den är inte särskilt händelserik eller rapp i sin takt, men den har den där tråden som du bara vill veta vart den slutar.

Anna Francis, känd i media för sitt arbete vid ett flyktingläger, har precis kommit tillbaks till verkligheten när hon får ett erbjudande. Skitmycket pengar, bara hon genomför ett outtalat hemligt arbete under två dagar. Det är allt som krävs av henne. Hon tackar ja, tänker på att hon äntligen kan finnas där för dottern hon missunnat under sina år bortrest.

Jobbet går ut på att hon ska bevaka en grupp människor på en ö, se vem som är mest stabil och rapportera sina intryck och observationer. Hon ska dö(!) för att sedan observera genom hål i väggarna och kameror hur de andra personerna på ön hanterar situationen. Men det spårar ur. Vem är egentligen mördaren? En fråga som hänger kvar till upplösningen, för Avdic avsikt är nog, i min mening, inte att skildra personerna på ön - utan det politiska spel som ligger bakom. Vem som drog i trådarna och vem som får skulden. Vad makt kan göra - och vad pengar kan göra. Hur allt detta samspelar för att få personer dit man vill. Det är detta som gör boken till den dystopi som den marknadsförs som. Detta politiska spel som inte får några konsekvenser, mer än hos enskilda individer som inte kan försvara sig. Boken lämnar dock en liten eftersmak trots att den inte stannat hos mig, nämligen den om hur personliga relationer fungerar och utnyttjas.