Isola - Åsa Avdic

 
I efterhand är Isola inte en bok som stannat kvar. Däremot är det en bok som slukade upp hela min existens medan jag läste. Den är inte särskilt händelserik eller rapp i sin takt, men den har den där tråden som du bara vill veta vart den slutar.

Anna Francis, känd i media för sitt arbete vid ett flyktingläger, har precis kommit tillbaks till verkligheten när hon får ett erbjudande. Skitmycket pengar, bara hon genomför ett outtalat hemligt arbete under två dagar. Det är allt som krävs av henne. Hon tackar ja, tänker på att hon äntligen kan finnas där för dottern hon missunnat under sina år bortrest.

Jobbet går ut på att hon ska bevaka en grupp människor på en ö, se vem som är mest stabil och rapportera sina intryck och observationer. Hon ska dö(!) för att sedan observera genom hål i väggarna och kameror hur de andra personerna på ön hanterar situationen. Men det spårar ur. Vem är egentligen mördaren? En fråga som hänger kvar till upplösningen, för Avdic avsikt är nog, i min mening, inte att skildra personerna på ön - utan det politiska spel som ligger bakom. Vem som drog i trådarna och vem som får skulden. Vad makt kan göra - och vad pengar kan göra. Hur allt detta samspelar för att få personer dit man vill. Det är detta som gör boken till den dystopi som den marknadsförs som. Detta politiska spel som inte får några konsekvenser, mer än hos enskilda individer som inte kan försvara sig. Boken lämnar dock en liten eftersmak trots att den inte stannat hos mig, nämligen den om hur personliga relationer fungerar och utnyttjas.

I love dick - Chris Kraus

Det som gör I love Dick till en roman att älska är hur huvudpersonen Chris oreflekterat hänger sig åt livet och sina impulser. Boken kallas ett feministiskt mästerverk, och det med all rätt. I Kraus roman finns det inget smutsigt eller skamligt i att bli besatt, istället är det en ingång till skapandet och är lågan som håller hennes skapande eld vid liv. 

Det är nämligen så att Chris under en middag blir förälskad i Dick, något som leder till att Chris och hennes man skämtsamt börjar skriva brev och forma fiktiva händelser kring Dick. Till slut blir denna förälskelse en besatthet, hon lever och andas Dick. Skriver brev till honom var och varannan dag, bedyrar sin kärlek men skriver också om de mest triviala saker. Det Chris Kraus skildrar är den obehagliga kvinnan som håller en man i hälarna, men det är inte det som framkommer. Istället skildrar det en humoristisk själ som med en tydlig självinsikt vet om sin besatthet, men fortsätter att spela på den - och offrar för den. För vad? För Dick svarar aldrig. Ger aldrig respons. I bästa fall kanske han talar några ord med hennes man.

Kraus skriver som om det vore henne själv, och huruvida händelserna skett på riktigt eller inte vågar inte jag uttala mig om. Men nog lär det som i de flesta romaner finnas ett par självbiografiska drag. Men det Kraus framför allt skriver om är den obalans som finns mellan mannen och kvinnan, en obalans som till slut slår en i ansiktet när det sista brevet skickas - från Dick.

Pridesmälla!

Medan ni andra lider av boksmälla efter helgens bokmässa (som såg helt fantastiskt rolig ut genom instagram) så har jag själv befunnit mig på pridefestival i helgen och lider därför av pridesmälla. Det var min första festival som ordförande, och den nya rollen innebär nya utmaningar som alla aktiverades i helgen. Oerhört kul och ett helt fantastiskt arrangemang. Men nu är jag trött, och spenderade söndage med att läsa större delen av Björnstad (har tjugo sidor kvar och lääääängtar till lunch).

Och så har jag unnat mig en bokbeställning av den bok som ni bokmässebesökare lockat med mest under mässan, nämligen: 

 
  • Uppgång & Fall av Liv Strömquist