Den tusende följaren - Jenny Milewski

Den tusende följaren är oerhört skrämmande om baksidan av offentligheten, men också om hur lätt det är att låtsas vara någon annan och att få sin identitet stulen. Jag sträckläste!

Stella är sjutton år och vloggare. Följarna är många och det verkar som att hennes karriär som vloggaren Stella Star är runt hörnet. Men en dag finns en ny person som ger ut videor under namnet Nova Star, och utger sig för att vara "den riktiga" Stella. En mörkare ärligare Stella. Det blir starten på en ny typ av näthat för Stella, men det slutar inte där - personen bakom Nova Star har också haft kontakter med killar på en dejtingsajt och nu börjar de höja sina missnöjda röster och leta upp henne. De står utanför hennes lägenhet. Spanar på henne från utkanten av skolgården.

Den är något övertydlig och kanske lite väl lycklig i sitt slut, men jag låter det gå. Det intressanta ligger ändå i hur Stella agerar och reagerar kring den stulna identiteten, och hur hennes omgivning agerar. Sen är det också intressant att det i det här konceptet gick att lyfta fram olika typer av näthat. Diskussionsbar, helt klart. Så trots att det inte är något mästerverk, så gillar jag den. Tipsade en kollegas tonåring, som också sträckläste så den har nog det drivet i sig.

Två sidenotes:
1. Älskar hur killen som hjälper Stella att spåra Nova är supercharmig, har flickvän och är totalt ointresserad av Stella. Är detta slutet på löjliga kärlekstrianglar som stjäl utrymme?
2. Titeln, förstår den inte och hade så önskat en annan. Har dock inga förslag..

Augustvinnarna!

 
 
Var på väg hem från jobbet (där vi hade gilmore girls cirkel!!) igår när jag fick ett mail om vinnarna av augustpriset. Så sjukt glad över att Laestadius vann med sin Tio över ett. Den är så fantastisk. Tjatade aslänge om hur bra den var inför min sambo när jag kom hem, som lite trevligt avfärdande sa "du har redan berättat om den, tusen gånger!". Vill nästan läsa den igen nu bara för det! 

Blev också väldigt glad över att De polyglotta älskarna vann, den var min favorit efter Välkommen till Amerika. Jag blev så tagen nämligen, att jag i helgen maxade adlibris Black Friday deal med att köpa Wolffs tidigare bok Bret Easton Ellis och de andra hundarna samt novellsamlingen Många människor dör som du. Hoppas de kommer till helgen så att jag kan grotta ner mig i hennes författarskap efter helgjobbet! 

Om det facklitterära priset har jag ingen koll alls, mer än att jag lyfter på boken varje gång jag är i bokhandeln då omslaget är precis ett sådant som lockar mig. Dessvärre tror jag inte att innehållet lockar tillräckligt för att jag faktiskt ska läsa den. 


Eländet - Andrzej Tichý

 
I Tichýs roman Eländet möter vi en man som en helt vanlig dag möter en hemlös man när han är ute med sina kollegor. Det i sig är kanske inget konstigt, men detta mötet blir till en öppning in i hans inre där han börjar minnas och fundera över saker han inte tänkt på under lång lång tid. Sitt förflutna. Barndomen, vännerna och hela den värld han levde och var en del av. Det är en extrem kontrast mellan det förflutna och nutiden, något som framför allt lyfts fram genom att ställa förortslivet med kriminalitet mot det fina livet med klassisk musik. Två kulturer så olika. Men det som fascinerar mest är hur Tichý lyfter fram de olika sidorna i språket. Hur nutiden präglas av det lugna och reflekterande, med varje punkt på sin plats och varje har en innebörd. Det i kontrast mot minnesbilderna av det förflutna, där tempot i språket är vridet på max, kommatecknen regerar och du tappar andan när du läser för att meningarna är så långa. Det är också det jag fokuserar på, hur Tichý rent berättartekniskt arbetar. Historien i sig berör mig inte nämnvärt utan det är kontrasterna och hur Tichý framhäver dem som gör att jag fortsätter att läsa, och som gör boken.