Skarv - Lina Josefina Lindqvist

 Något jag dras till är ensamheten. Kanske är det därför jag slutat upp som husägare till en hörntomt med en sambo som är lika mycket ensamvarg som jag. Men det är i alla fall orsaken till att jag gärna läser om färder över norra ishavet, eller personer som går in i sin egna existens på avlägsna platser. En sådan bok är Skarv. Där möter vi Maren som jobbar i receptionen på öns enda hotell. Ön är inte namngiven, men beskrivs ligga i norra ishavet, vara ensligt, kall och på utdöende. Men turisterna svärmar, och en tunnel finns till fastlandet. På denna ö byggs just nu ett monument som kostar mer än öns alla tillgångar. I detta finns då Maren, som drömmer om att lämna ön. 

Hela stämningen som byggs upp är karg och håglös. Marens dagliga knegande i receptionen. Turisterna som kommer och går. Ointresset och längtan bort. Men så börjar det ske oväntade händelser, bland annat kommer en gammal knasig amerikan till hotellet och Marens värld börjar omformas i skuggan av allt. Det är svårt att gå in på exakt handling utan att förstöra lite av upplevelsen. Men det jag känner att boken handlar om är vardagen, drömmen och att få hjälp av någon annan att se något nytt i det gamla. Det låter jättekliché, men det är inte alls så det framställs. Det finns också element som är extra starka, den uppstoppade fågeln som står dammig i en monter. Katterna i grannhuset. Det är något i alla dessa detaljer som gör boken till en favorit. 

Det här är inte en händelserik handling från början till slut, ibland är den snarare intetsägande. Men det bygger på det karga och håglösa. Vardagen. Det är en så otroligt grå vardag. Och den är alltid grå. Men man kan vänja sig. Och man kan tycka om det.

 

Kommentera här: