George - Alex Gino

George är tio år. I smyg kammar hon fram sin lugg och speglar sig i badrumsspegeln. Sitter i badrummet och söker inspiration bland tjejerna i de glossiga tidningarna hon har gömda i en tygkasse under nallarna. Tänker på hur smink känns mot huden. Långt hår. Kjolar. För i verkligheten tror alla att George är pojke. Men varje gång någon säger att hon är en pojke, eller ännu värre: en ung man. Då knyter det sig i magen.

Det här är historien om hur  George vågar berätta att hon är en tjej, och alltid har varit en tjej.

Det här är en bok för barn, och alltså inte ungdomar (även om så klart ungdomar också läser böcker i den här kategorin). Det märks i språket, som är tydligare och med mindre funderingar och tankar mellan raderna. Det gör att boken också är oerhört tydlig. Berättaren pratar hela tiden om George som en hon, vilket jag tror gör uppfattningen av George som tjej tydlig nog för barn att förstå. Det ifrågasätts aldrig kring hennes egen identitet, snarare om hur andra uppfattar henne. Det greppet tycker jag är det viktigaste i boken. I övrigt är boken övertydlig i sitt tjej-kille kategoriserande, men jag tror det är ett bra grepp i historien och för målgruppen. Det blir lite tydligare (även om det inte är så tydligt för alla personer som känner att de har fel socialt kön, vilket kan vara problematiskt) att det för George är helt fel att vara kille.

Det mest värmande är hur den äldre brodern Scott reagerar på nyheten om att George tror sig vara tjej. Medan mamman skrattar åt tokerierna och avfärdar det, så pratar brodern med George. Det blir också en bra signal i hur personer i närheten kan (och bör) reagera. Det finns många olika reaktioner, men betoning ligger på att George i slutändan vet bäst, vilket i en barnbok känns som en viktig aspekt.

Kommentera här: