Semester

Semester, och hittills har jag inte läst en endaste rad. Var i Norrland över en helg, sen kom min pappa och mitt i allt landade vår efterlängtade kattunge som ångestjamat sig igenom de senaste nätterna.

Jag försöker helt enkelt bara umgås och bygga en relation med kattungen. Tar tacksamt emot semesterlugnet och har redan, efter knappt en vecka, lyckats bli dagvill. Hur härligt som helst. Läsningen tar jag sen, när solnjutardagar, promenader och soffhäng framför Gilmore Girls är tråkigt.

Vinterfolket - Jennifer McMahon

Vinterfolket är en sådan där enastående bok som blandar en exakt lagom dos av realism och magi. I detta fall är det landsbygd, där en dagbok hittas och beskriver det vi får läsa om. Det är en legend om en kvinna som hittades mördad bakom sitt hus, bara dagar efter att hennes dotter försvunnit. Det finns många teorier, och aldrig hade Ruth tänkt mer på dem än när hennes mamma försvinner. Hon börjar nästla i vart hennes mamma kan ha tagit vägen och det som uppdagas är en historia om hur levande kan återuppstå från de döda, och det pris det kostar. 

Det här är min typ av läskigt! Jag läste Snöbarnet för något år sedan, som också har den där hårtunna gränsen mellan magin och verkligheten. Det verkar också som att det blir obehagligare när det handlar om barn. I alla fall, vinterfolket är en bok som jag sträckläste för att få veta vad som hände/ska hända. Jag blev så tagen att jag även har författarens “Don’t breath a word” och “Island of lost girls” hemma som väntar på ruskiga höstkvällar, eller om jag får en lucka under en åskig sommarkväll..

 

Skarv - Lina Josefina Lindqvist

 Något jag dras till är ensamheten. Kanske är det därför jag slutat upp som husägare till en hörntomt med en sambo som är lika mycket ensamvarg som jag. Men det är i alla fall orsaken till att jag gärna läser om färder över norra ishavet, eller personer som går in i sin egna existens på avlägsna platser. En sådan bok är Skarv. Där möter vi Maren som jobbar i receptionen på öns enda hotell. Ön är inte namngiven, men beskrivs ligga i norra ishavet, vara ensligt, kall och på utdöende. Men turisterna svärmar, och en tunnel finns till fastlandet. På denna ö byggs just nu ett monument som kostar mer än öns alla tillgångar. I detta finns då Maren, som drömmer om att lämna ön. 

Hela stämningen som byggs upp är karg och håglös. Marens dagliga knegande i receptionen. Turisterna som kommer och går. Ointresset och längtan bort. Men så börjar det ske oväntade händelser, bland annat kommer en gammal knasig amerikan till hotellet och Marens värld börjar omformas i skuggan av allt. Det är svårt att gå in på exakt handling utan att förstöra lite av upplevelsen. Men det jag känner att boken handlar om är vardagen, drömmen och att få hjälp av någon annan att se något nytt i det gamla. Det låter jättekliché, men det är inte alls så det framställs. Det finns också element som är extra starka, den uppstoppade fågeln som står dammig i en monter. Katterna i grannhuset. Det är något i alla dessa detaljer som gör boken till en favorit. 

Det här är inte en händelserik handling från början till slut, ibland är den snarare intetsägande. Men det bygger på det karga och håglösa. Vardagen. Det är en så otroligt grå vardag. Och den är alltid grå. Men man kan vänja sig. Och man kan tycka om det.